Slut med ECMO

Igår prövade de om de skulle kunna gå av ECMOn men Märta var inte riktigt mogen för det då. Men imorse pga koagulationsrisk i slangarna bestämde man sig för att inte vänta längre utan att man skulle ta steget att gå av ECMO istället för att byta till ett nytt system, som gör att man får gå tillbaka några steg i behandlingen. 

De tog ut kanylerna imorse kl 07 och hon har haft en bra dag, hon har varit ganska så sövd hela dagen och haft bra värden. Nu på eftermiddagen har hon vaknat till mer och då börjar hon att stöka runt, armarna går som väderkvarnar (de har tagit bort muskelrelaxerande medicinerna). Hon vill verkligen inte ha slangarna i näsan.

Det är väldigt skönt att vara ett steg närmare hem.

Nu har vi fått ett riktigt roligt besked, vi kommer kanske att få möjlighet att hålla i Märta för första gången på över tre veckor, ÄNTLIGEN. De hoppas att hon ska bli lite lugnare  

Ja nu ska jag gå till Märta igen. 

Ha ett gott nytt år. Ni som har barn ta upp dem och krama dem en gång extra i kväll. 

Phuu....

Idag när vi kom ner till Märta mötte vi dr Palle med glimten i ögat och gnuggandes sina händer. Palle är överläkare och en av "grundarna" av ECMO här i Stockholm och vi diggar honom skarpt (vi gillar för övrigt alla sex  läkarna mkt bra). Han meddelade oss att natten förflutit lugnt och att han var sugen på att se om Märta Kristin var redo att gå av ECMO idag. Pirrigt värre... De började med lite justeringar, sänka pumpen, dra ner på gaserna till "lungan"mm. Till en börja gick det bra men efter någon timme blev hon stressad och de blev tvungna att backa ett steg. Hon var helt enkelt inte redo ännu. Nu när vi fick en liten inblick i hur de gör när de sk "går av ECMO" känns det lite lugnare. De tar ett steg i taget för att se vart det leder, men enligt Palle är det till sist magkänslan som avgör...  

Jag förstår att det inte är lätt att förstå vad det är som försegår här och det är lite frustrerande att inte kunna berätta. Men alltihop är alltför komplext och det går inte ens försöka att förklara.  

Jag tänkte att jag i alla fall kan visa lite hur vardagen ser ut här.

Här tillbringar vi större delen av dagarna. Längst till höger är sugen för att suga lungorna och mun och svalj och högst upp på stången hänger Märtas sondmat och droppar ner i mage

n. Därefter kommer min älskade man som oft

ast sitter med sin nya hobby, korsordst

idningen. Bakom honom finns det en respirator som inte syns och till vänster om honom ligger vår älskade Märta Kristin som inte heller syns på grund av droppställningen med medeciner i förgrunden. Till vänster om sängen är själva ECMO maskinen och längst ut till vänster är dialysmaskinen EVA (EVA efter en grinig förestondare som krånglade lika mkt som mskn).

Här ligger hon vår lilla ängel. Kanylerna går in precis nedan för örat på halsen och man ser tydligt skillnaden på färgen på venöst och artärielt blod.

För att inte slangarna som hänger 

ner ska dra i kanylerna i halsen är de upp bundna nere vid sängkanten och för att det inte ska bli vajsing med blodtrycket är sängen väldigt hög och där av stepup brädan på golvet på den övre bilden.

Här är den konstgjorda lungan där de kan lägga till och ta bort O2 och CO2 och pumpen som drar runt blodet. 

Så den slutliga bilden som förmodligen ser ut som den tråkigaste men som vi suttit och stirrat in i de senaste dagarna och som vi till slut fick jubla över... Respiratormonitorn. Bara kort, 47 och 45 längst mer till höger säger oss i detta ögonblick hur mkt luft hon får i/ur sig och den mittersta gröna linjen har viss rosa toning  på vissa ställen som säger att det är Märta som tar initiativ till att andas och inte bara respen.... Dessa små siffror är det alltså gjort oss så lyriska och som gör att vi till och med kan se vägen hem inom en rimlig framtid.... 

Stor kram på er alla!! och ett gott nytt år får jag önska nu när klockan har hunnit bli "ny dag" och det är den sista på detta året!! Nu ska jag ner och säga god natt till min minsta älskling (den stora snarkar redan här bredvid). God natt gott folk!

Heja Märta-Kristin!!!

Hallå igen!!!!!!!!!!!

Idag är en mycket rolig dag, när vi kom ner till Märta i morse sa Hålan (läkaren), 

"Kolla in inrespiratorns monitorn, längst ner till höger..."  (stort leende)

Vi såg att Märta får in luft i sina lungor, mycket mer än hon fick in igår. 

Igår var det 5-8 ml, idag är hon uppe i mellan 30-50 ml. Hon ska ligga på runt 50-60 ml plus att hon tar egna initiativ till att andas (när hon inte är allt för sövd). 

Det kändes underbart, man ville bara hoppa av glädje. Om detta håller i sig under natten så kommer de kanske att ta bort ECMOn imorgon kväll. Känslan är återigen kluven. Glädje över att vara ett steg närmare hem, men samtidigt nervös och rädd. Just nu kan vi ECMO och känner oss ganska trygga med allt och alla, men tänk om hon får vatten i lungorna igen? hjärtat sviktar igen? luftrören sväller.... då kan de inte bara öka på pumpflödet.... men dagen då vi lämnar ECMO måste komma och vi länktar och fruktar på samma gång!

Tänkte visa lite av vår verklighet här på ECMO.

Bra dag

Hej på er. 

Idag har varit en riktigt bra dag, Märta har haft bra värden hela dagen. Det känns mycket bra. 

Det känns som om det har varit någonting som har strulat varje dag hittills, så en dag som denna känns faktiskt underbar.

De som står på schemat nu är att försöka få ut överflödig vätska som finns i Märtas kropp. Vätskan gör  att organen sväller och de i sin tur gör att lungorna får mindre plats att röra sig, dessutom är det vätska i lungorna. Lungorna går inte att använda när de är som fylda tvättsvampar. 

Märta mår bra på ECMO och hon är en kämpe, hon vill inte ligga stilla och bara vara, det är inte hennes grej. Hon får en hel del medicin som ska hålla henne lugn och inte dra i alla sladdar, bita på allt och krypa runt. Krypa runt gör hon inte men de andra är inte långt borta. De som jobbar med henne får hålla ett vakande öga på henne direkt hon börjar vakna till de minsta. Hon vet vad hon vill och hon vill bli frisk och utforska allt, bita på allt och skratta åt allt, Vi längtar efter den Märta. 

Våran lill solstråle

God jul på er alla från oss här på sjukhuset, helt klart en annorlunda julafton. Detta hade jag inte trott, att jag skulle fira jul på det här sättet. Men de har gått ändå, man kan säga att man får ett litet annat perspektiv.  

Igår var det en omtumlande dag. De ringde från avdelningen kl 07 och sa att Märta hade fått åka på operation på grund av att de hade märkt att något inte stod rätt till. 

De visade sig att Märta hade fått en blödning runt operations området och hon hade fått blod i hjärtsäcken så hjärtat fick svårt att slå pga förträngning. De fick öppna upp operationssåret igen och ta bort blodet och sätta in två nya dränage igen. 

Märta fick ligga kvar på op salen om det skulle bli så att de behövde öppna henne igen, men det behövdes som tur var inte. Hon kom tillbaka till avdelningen lagom så att vi kunde se Kalle ankas jul tillsammans, ja Märta såg inte så mycket... hon sov.

Idag har det varit en hyfsat stabil dag, vi tog en sovmorgonen som vi hade tänkt ta igår. när vi kom ner hade hon samma symptom som igår men efter lite undersökningar visade det sig att det gick att läsa med lite justeringar av medicinerna

Märta har lite för mycket vätska i kroppen så hon får inte in luft i lungorna, så de måste först se till att få ut den överflödiga vätskan för att Märta ska kunna använda sina egna lungor, det är de är målet just nu. 

Ha en fortsatt God Jul önskar Lilla familjen Önnbo

 

 

Dagen med stort D!!

Nu är det gjort och enligt Kirurgerna gick det bättre än förväntat. Tack gode Gud!! inga blödningar som var den största risken och hittills ser det bra ut. Hennes luftrör är nu dubbelt så vida i diameter, 6 mm, och i och med det ska det gå fyra ggr lättare att andas för henne. Men ännu har vi en lång resa kvar innan vi är där (enligt läkarna). Operationssåren måste läka och svullnaderna gå ner så luften kan passera fritt. Lungorna måste blåsas upp så att hon kan börja andas själv och gå av ECMOn. Därefter ligger hon förmodligen intuberad några dagar och därefter vet jag inte riktigt hur det ser ut...

Mr Elliot förklarade dock för oss att det kommer att komma bra och dåliga dagar och att hon med största sannolikhet kommer att få trångt i luftvägarna igen allteftersom hon blir större. Operationen kommer inte att behövas göras om men förmodligen blir det fler mindre operationer eller behandlingar. Vi kommer att få åka på kontroller  

Hej på er alla

Tänkte bara skriva lite om hur det går för oss. Det har varit en jobbig natt.

Under gårdagen (lördag) gick pulsen upp och blodtrycket gick ner, infektionsprovet upp, Märtas urinproduktion minskade, magen var som en ballong och läpparna blå som blåbär. Hon svällde även upp i hela kroppen och ögonen var inte mycket mer än streck. Det var inte mycket som såg ut som vår dotter i den sängen. Det pratades om att lägga henne i en dialys maskin. Det var svårt att hålla tankarna positiva och vi oroade oss en hel del för om det skulle bli någon operation. Under natten gjordes en hel del tester och de fastslog att hon hade hjärtsvikt, de opererade in en by pass så hjärtat fick vila och under morgonen och dagen idag har det blivit lite bättre. Det blev ingen dialys men det som känns bäst ändå är att hon har fått tillbaka lite av sitt temperament =). Igår när hon vaknade fanns ingen livsgnista kvar, hon bara helt stilla och grinade ljudlös och trots att hon kontinuerligt får morfin syntes det att hon hade on

t, även omhon verkligen inte upplever livet behagligt idag heller så har vi i alla fall fått tillbaka arga viftande armar =) . 

När vi pratade med en av läkarna idag fick vi veta att de ska mycket mer till innan de ställer in operationen. Jag vet inte om jag ska oroa mig eller vara glad över den vetskapen... 

Nu ser vi fram emot morgondagen med blandade känslor, bra att operationen blir av, oroad när man tänker på riskerna. Nu börjar en ny fas i processen, återhämtningen efter en oper

ation, med allt vad de kan innebära. Vi ser ändå ljuset i tunneln... 

Denna operationen kommer så småningom att ge oss Märta tillbaka.

 

Åter igen, tack för allt stöd. 

Gud är med oss

Äntligen!!!!

Visst finns det vissa likheter med snablarna =)

Vi hade nästan börjat fundera om denna Elliott verkligen fanns... men så äntligen kom det efterlängtade beskedet. Efter tio långa dagars väntan... 22 dec eftermiddag kommer Mr Elliott att operera Märta-Kristin här på Astrid Lindgrens sjukhus.

Idag fick vi titta på bronkoskopin och kirurgen gick igenom lite hur det ser ut och vad det är de kommer att göra.

I korta drag. Märtas luftstrupe blir smalare och smalare ju längre ner man kommer. Broskringarna ska vara hästskoformade men i hennes fall är det sammanvuxna ringar vilker innebär att luftröret blir stumt och trängre än vanligt. Det ser ut som om hon har ett ärr efter förra operationen som även det gör det trängre. Aortabågen som går från hjärtat ligger precis i detta område och på henne ligger den på fel ställe vilket innebär att den trycker på luftstrupen och även den gör att det blir trångt. Detta är vad de tror, men som kirurgen sa i dag "vi vet inte i detalj förrän vi har öppnat bröstkorgen och verkligen ser.."

Sen kommer snacket om risker... det vill man inte höra på... "Det finns inga garantier, men vi kommer att göra vårt absolut bästa och det är världens bästa kirurg som ska operera. Vi har inget att förlora". Nej hon kan inte leva utan maskinerna i dagsläget så vill vi kunna ta med Märta hem så är det efter denna operation och det finns inte i vår värld att åka härifrån utan henne. Fram till dess har vi ännu fyra långa dagar och jag måste säga att trotts att vi nu vet känns det rätt tung för tillfället.

Tack för allt stöd som vi har i er, vänner!!

PS hur många stockholmare behövs det för att fälla ett träd?? efter att ha kontrollräknat idag fick vi det till sex stycken på ett litet träd! vi tyckte att det var lite roligt =)

Skinka sill och sushi

Det gick inte publisera i måndags av någon anledning, men nu kommer det...

Igår (söndag) tänkte vi att det nog var dags att komma ut ur sjukhuset och fylla tankarna med något annat än väntan på besked (nej, Dr Elliot har inte hört av sig än...), så vi skulle gå på advents gudstjänst.... Efter lite efterforskningar hittade vi en tid som passade oss i Vällingby med bla Niklas Piensoho och CityBrass. Med stor förväntan och kartan i högsta hugg satte vi iväg mot vad vi trodde en stor pingstkyrka (vi är ju i stockholm).... När vi äntligen kom fram visade det sig att det var en liten utpostförsamling i en liten källarlokal som dessutom hade en liten julfest men med ett stort julbord :)!!!
Detta julbord var dock inte helt traditionellt i svensk mening, utan var kryddat med en hel del tailänsk- brasiliansk- och afrikanskmat. Vi blev rätt överaskade när vi kom fram till bordet och det efter skinkan och sillen dök upp sushi och glasnudlar, men glad i hågen över att ha snubblat över en julfest tog vi för oss och njöt i fulla drag. Min älskade man åt som han alltid gör på julen... lite väl mycket, men överlevde även detta julbord =)
Även om det inte alls var eller blev som vi hade tänkt så blev det en väldigt trevlig utflykt och det var skönt att få släppa tankarna på allt en liten stund.
Nu är vi tillbaka i väntans tider och hoppas hoppas på ett svar nu när som helst...

Tick tack, tick taaaaa.....

Det känns som om tiden släääpar sig frammåt när man inte vet något och bara kan gå och vänta och vänta... trodde att vi skulle få svar från denna Dr Elliott igår em, men nu ser det ut som om det kan bli imorgon.
Märta har det relativt bra där hon ligger. Maskinen syresätter hennes blod bra och allt verkar fungera som det ska. Visst är det en tröst, men det sliter i hjärtat att se henne så här. Hon skulle ju precis börja krypa och prata och.... jag länktar efter henne så det gör ont!!!

Vi försöker fylla ut dagarna med att läsa för henne, sjunga sånger och fantisera om framtiden. Hon ligger bara där alldeles stilla utan att andas och bara blundar. Ibland vaknar hon upp lite och börjar fäkta med armarna,"maras" och tugga med munnen. Man ser verkligen hur obehagligt hon upplever alltihopa och helt maktlös står man brevid och försöker lugna. Ibland känns det bättre att inte vara där bara för det tar så hårt i hjärat att se henne men då kommer samvetet och lägger tyngd på börda och man får svårt att ens själv andas. Ibland gör det bara så fruktansvärt ont... men oftast håller man ihop sig själv och fortsätter att vänta och vänta.

I goda händer...

Jag tänkte att det kanske var dags :)
Mycket har hänt sen sist och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Den första november gick flyttlasset från Oskarshamn till Strycksele. Det var med blandade känslor men mest glädje måste jag säga även om det kändes tungt att lämna kära vänner.
Efter nästan ett dygn på tåget var jag och Märta framme i Strycksele där det gnistrade i snön av solen och farmor och mormor inte kunde säga nog många gånger hur roligt det kändes att vi var hemma. Det tyckte vi oxå och blotta tanken på att vi i år kulle få uppleva vintern med riktig snö fick det att pirra i magen på oss!!
Märta verkar stortrivas med alla släktingar på nära håll och hon har dessutom fått en kattunge till granne som hon älskar att titta på och allra helst slita i svansen :)... hon pratar för fullt på sitt eget lilla språk men två riktiga ord har hon lärt sig. Pappa och Tisse (kisse)... snart kryper hon också!!! Här går det så fort att vi inte riktigt hinner med.... men så plötligt fick vi annat att bekymmra oss för...

I onsdags efter att jag tvättat av den dagliga inpackningen av middag ur hennes hår fick hon svårt att andas och bara på några sekunder var hon blå över munnen och det tjöt ur luftvägarna när hon försökte andas. Hon blev rädd och jag och Simon fick panik.... Jag trodde aldrig att hon skulle klara det när jag tänkte på att ambulansen var minst 20 minuter bort och såg henne halvt avsvimmad i Simons famn... Men tätheten släppte lite och hon fick bättre färg efter ngra minuter och även om hon fick slita för att få luft och det tjöt i luftvägarna så mötte hon ambulanspersonalen med ett leende. Vår underbara dotter som alltid har ett leende över till alla...

Sedan bar det av till Lycksele och därifrån med nål i huvudet och dropp till Umeå. Fler nålar och undersökningar och tillslut fick vi somna kl ett på natten i sal 22 på barnavdelningen. Men natten förflöt inte speciellt lungt, så innan morgonen grydde låg vi nere på IVA och Märta blev bara tröttare och fick svårare att andas. Dr Fredrik tillsammans med ett helt gäng specialistläkare slet sitt hår och funderade på vad som var på tok och vad de skulle våga göra... det blev en tung väntan och många turer hit och dit (de förstod inte riktigt vad de såg på skiktröntgen) innan vi slutligen skulle åka till Göteborg. 15 minuter innan avgång ringer de och säger att de inte har plats....... Då sjönk modet. Märta var så trött och hade så svårt att få i sig luft och de vågade inte göra något i Umeå med rädsla för att det skulle bli helt stopp i luftvägarna. Minuterna var långa innan vi fick beskedet, vi skulle få åka till Stockholm.

Halv sex på fredag kväll lyfte planet med Märta på väg till Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Tanken var att de där skulle kunna göra en skiktröntgen under narkos (och med full beredskap för ev helt luftstopp, ECMO beredskap) för att kunna avgöra vad som var på tok och vad som skulle göras åt saken. På lördagen strejkade den femte i raden av nåla som hon hade på huvudet och de bestämde sig för att gå in på operaton för att sätta en ny nål i jumsken i en större ven och under lite narkos. Detta gick inte riktigt som tänkt och hon skrämde läkarna rejält. Då beslutades att hon skulle gå på ECMO så fort som möjligt vilket var söndag morgon. Det var inte roligt att se henne i detta tillstånd, huvudet bakåt lutat kippandes efter luft... jag trodde aldrig att hon skulle orka hela natten. Hon är en så otrolig kämpe!!! En riktig Mirakel Miranda!!!
Söndagen kom och när Simon (som var först ner till BIVA) kom in på salen för att säga god morgon till Märta blev hon så glad att personalen fick tårar i ögonen när de såg henne. Tyvärr var det svårt för henne att hantera alla känslor och samtidigt andas så hon gick ner sig en del. Vårt jobb blev att hålla henne lugn tills de hämtade henne till operation...

Operatoinen gick inte riktigt som de tänkte så det blev en ännu en lång väntan men så slutligen fick vi gå och hälsa på henne igår vid middagstid och det kändes så skönt att se henne.
Nu ligger hon i ECMO och sover så lungt. ECMO innebär att man tar ut blodet syresätter det i en konstgjord lunga och stoppar tillbaka det igen. I hennes fall tar de ut det i en ven på halsen och stoppar in det i en ven i jumsken.

Idag har de gjort en gastroskopi och en ny skiktröntgen och fastställt orsaken till varför hon har blivit rossligare den senaste tiden och varför hon fick så svårt att andas. Jag tänker inte gå in på det för det blir aldeles för svårt att med ord förklara, men det är ett väldigt ovanligt fel förmodligen i kombination med komplikationer från förra operationen... jag vet inte hur många gånger vi har fått höra att hon är unik och den senaste läkaren kallade henne raritet. Inte för att de behöver övertyga oss om att hon är speciell, det vet vi redan !!! :)

Just nu i denna stund vet de inte hur de ska åtgärda det hela men att det blir en ordentlig operation tror jag jag kan lova, men däremot om den blir här i Stockholm eller i London vet jag inte..... det har varit så mång turer nu att det är lika bra att bara vänta och se.

Sammanfattningsvis; vi har världens bästa dotter!!, alla beslut från att ringa ambulansen till att ligga i ECMO har varit helt rätt tagna, på alla sätt är hon i goda händer !!! Tack för alla förböner!!!

Tänkte att det är bäst att skriva lite trotts att orken och lusten inte har infunnit sig under hela dagen... risken finns att det går månader om jag inte tar tag i det tillräckligt snart...

Já ja två veckor har gått sedan sist och en hel del har hänt. Farmor och farfar har häsat på och då passade vi på att hälsa på på Kalmar slott, möblera om, laga mat på morikkan och gå lite vilse (får nog ta på mig den sistnämda bedriften). Det var några riktigt trevliga dagar och vi hade gärna haft dem här för oss själva några dagar till men plikten kallade för dem.

Vi har hunnit vara till både BVCoch barnmottagningen i Västervik och vi kan konstatera att tjejen växer (5460 gr igår)! Vi var på återkontroll igår och enligt doktor Bylund så ser det riktigt bra ut med hjärtat. Tyvärr har hon fått lite utslag på kroppen så vi har fått börja om med en lättare typ av smörjbehandling av samma sort som i sommras men det ska nog snart vara puts väck om jag får bestämma :). Hennes rosslande tycker vi också har tilltagit vilket ingen riktigt förstår hur eller varför så lite fundersamma är vi allt... i samråd med Dr Bylund ska vi nog börja om med inhalationsbehandlingen morgon och kväll för att se om det hjälper. Först ska jag försöka antekna när och hur mycket hon rosslar i några dagar för att ha lite att jämföra med. Detta bara för att få lite (någorlunda) objektivt perspektiv på det hela. Det är så svårt att bara uppskatta rosslandet. "Idag har hon låtit mycket" vad säger det igentligen??

Så till den STÖRSTA nyheten ändå. Märta har fått en ny liten kusin!!! familjen Karlsson i Hagaskog Ingatorp har välsignats med en liten Joel. En riktig liten go bit med en massa mörkt långt hår!!

Nu längtar huvud och ben efter sängen och en god natts sömn... även om det med all säkerhet blir lite pysslande även i natt. Märta har haft lite svårt att komma till ro de senaste kvällarna och jag har fått upp och gå några gånger på förnatten men jag kan i alla fall meddela att lilla damen nu bara äter var tredje timme!!! så det går frammåt och en väldigt :) vacker dag kanske även jag åter igen kan få en hel natts sömn...

God natt kära vänner!

Titta vad jag kan!

Till alla er som jag har lovar en helskön film på Märta.... Ledsen, men vi har tyvärr inte lyckats lägga upp den. Det är något som inte fungerar.... om det finns någon som har en tanke på vad det kan bero på, eller har nån annan tanke på vad vi kan göra så är ni välkomna att dela med er. Jag har inte gett upp hoppet än...

Annars så har vi haft en skön vecka här hemma i Oskarshamn. Måste bara säga att vi älskar vår lägenhet. Som Simon sa härom dagen "Om vi kunde flytta vår lägenhet skulle jag kunna bo vart som helst i hela Sverige" sen skrattade vi åt hans kommentar. För isf kan vi ju bo kvar här i Ohamn (men det vill vi ju inte).

Nej vi har nu bestämt oss, Västerbotten here we come (när ska vi dock ha osagt).

Vår kära lilla Märta-Kristin har blommat ut de senaste två veckorna. Säg vad hon inte kan... ja ja jag överdrev, men sen hon blev frisk så har hon lärt sig rulla "prata" stå (inga spagetti ben här längre) nästan sitta använda händerna upptäckt sina fötter (jätte roligt när man badar) bubbla mumsa i sig gröt spotta (mindre roligt när hon äter sin gröt) och så skrattar hon nästan hela tiden. Vi tycker helt enkelt att vi har värdens goaste unge!!!

Vi har filmar en del snuttar som vi som sagt försökt lägga upp tidigare men vi hoppas att det funkar bättre en annan gång så kanske vi kan sprida lite glädje till någon mer.

Sist men inte minst så ska vi till sköterskan imorgon och vi väntar med spänning på de nya "siffrorna" hon vägde 4,6 för två veckor sedan. Det både känns och märks på henne att hon vuxit på sig. Träffade vår minsta och nyaste granne idag som är två månader och 6,5 kg.... ibland så glömmer man bort att hon inte är så stor ... men i våra ögon är hon så stor så snart får vi lägga undan storlek 56. Tyvärr så tycker hon själv också att hon är stor för det är bara sitta som gäller. Men som jag sagt tidigare så kan hon bara nästan.

Nu ska vi gå isäng så vi orkar med kommande dagar. Väl mött!!

Hej hopp Hallååååå däääär!!

Länge sedan vi (jag) skrev sist, men det finns en helt naturlig förklaring till detta...... jag har helt enkelt inte startat datorn på några månader och än mindre gått ut på internet :)! Tänkte dock göra ett nytt försök nu med detta blogg skrivande. Lovar inga underverk med mina internetvanor men kanske kan innfinnandet av rutiner, ett friskt barn och lite inspiration leda tilll det bättre.

Läste lite av senaste inlägget och inser att mycket har hänt sedan sist... man ska väl inte "skriva ikapp" på en blogg men jag tror att jag måste skriva ner lite av vad som hänt för att alla ska hänga med i fortsättningen (inte för att jag räknar med att någon kollar vår blogg längre men man vet ju aldrig...) Men det får bli en annan gång när orken infinner sig. ;)

Måste bara lägga ut ett litet kort också så ni får se hur STOR hon har blivit!!!! (ni får ignorera mig!)

4645 gram för två veckor sedan.

kram på er alla

och god natt!

Vardag

Ja, jag tror att vardagen börjar infinna sig nu efter ca två veckor. Föräldrarna har åkt hem, Simon har återgått till arbetet och jag får börja känna på hur det känns att vara mamma på heltid utan någon som kommer till min undsättning om jag måste gå på toa eller äta. Jag måste erkänna att det faktiskt är helt underbart! förstå mig rätt nu, det har varit riktigt härligt att få ha alla runtomkring sig oxå men nu känns det som om jag är mamma på riktigt. Det är ju det här som jag har väntat på halva livet. En liten människa som är helt beroende av min omsorg och som jag får slösa hur mycket kärlek på som helst. Inte blir det sämmre av att denna lilla människa är den sötaste i världen och älskar att krypa ihop som en liten larv mot min bröstkorg. Gissa om jag skämmer bort henne något!!! men enligt sjuksyster kan små bäbisar inte få för mycket av närhet så jag gör mitt bästa :). Som den tävlingsmänniska jag är så blir det ju inte sämra av att vardagens små bestyr och små saker helt plötsligt blir till utmaningar som ska övervinnas. Äta, gå på toa, bädda, diska, städa och tvätta har helt plötsligt inte blivit så självklara saker som det en gång var men med detta leende mot mig mellan varven är det extra roligt!! livet som mor är bra underbart!!
Vardag. Min spontana känsla när jag hör ordet vardag är lite negativ. Ganska grå och dyster, likgiltig, var dag den samma lik. Visst kan det vara så... eller så inte alls :)!!

Underbara föräldrar!

Mycket kan man säga om lilla familjen önnbo, men en sak är då säket. Vi suger när det gäller bloggskrivande. Jag trodde nog att det skulle bli bättre när vi kom hem och hade nära till datorn, men inte då... Jag är lessen men det blir nog inte bättre än så här, så ni får ha tålamod och hålla tillgodo med det lilla ni får.

Kan meddela er att efter tre besök hos BVC kan vi konstatera att viktuppgången fortsätter omän inte riktigt med lika hög hastighetsom på sjukhuset. Senast igår fredag 4 april mätte vågen 2735 gram, så frammåt går det fortfarande.

Härom dagen satt jag och Simon och pratade om sjukhusvistelsen och jag kom fram till att jag tycker att bland det jobbigaste med det hela har varit att jag inte fått dela den största händelsen i vårt liv med dem som betyder allra mäst för mig. Men nu äntligen har jag fått visa vår skatt för mina föräldrar och syster. De kom förra lördagskvällen och under veckan som gått har vi haft förmånen att få rå om dem aldeles själva coh jag har njutigt varje nimut av tiden. Jag har en viss känsla av att de har njutugt en del också... ta en titt på dessa kort :)!

Det har varit så roligt och skönt att har er här och ni har lämnat tre tacksamma familjemedlämmar och en tandkräm efter er :)!! vi älskar er så mycket och länktar redan efter er!

Äntligen Hemma!!!!!!!!!!!!

Hej alla galada vänner,
Nu har vi varit hemma i en vecka känns nästan som om vi aldrig har varit på sjukhus (men bara nästan)
Det känns i alla fall helt underbart att få sova i sin egna säng, laga sin egen mat, sitta i sin egen soffa (vi har världens skönaste soffa:)
Till och med att få äta med våra egna bestick men framför allt att få rå om våran lilla tjej helt själva.
sista tiden på sjukhuset blev en lång tålamods prövande väntan på att lill tjejen skulle växa på sig så pass att hon kunde ätta helt själv.
Så äntligen kom dagen då vi fick skrivas ut, vilken dag. måndag 24 mars.
Exakt 9 veckor efterv ambulans färden och på dagen 2 månader efter tillkomsten av vår underbara lilla dotter.
Idag ska vi till barnmorskan och se hur tjock hon har blivit. (vi hoppas på en rejäl vikt uppgång)
Vi återkommer med mer detalier.

Här är jag på väg hem i mina fina kläder. Overolen från farfars och mormor har stickat min fina mössa!

Idag fyller jag en månad!!

Söndag 24 februari

En månad gammal är hon nu och vi är mäkta stolta och glada över vår lilla tjej. Just nu väger hon 1900 gram och det syns verkligen på henne att hon har växt. Hon har fått en liten rumpa och en extra haka =).

Igår vi bodde vi två trappor ner i källaren bland katakomberna, granne med gymmet. Nu har vi fått byta ut dom svettiga gammla grannarna till goa små bebisar. Vi har Flyttat upp på avdelningen och ihop med vår tjej!!! gissa om vi myser? nu kan vi pussa och gosa med henne hur mycket som helst och när som helst =).

Den senaste tiden har vi inte haft så mycket tid över till att skriva men det heter ju "en bild säger mer än tusen ord" så vi kompenserar de uteblivna orden med lite blider =).

Här kommer lite smått och gott...


Hänt en hel del vist:)

14 februari och vår fjärde bröllopsdag

Nu har vi varit gifta i fyra år och tiden har gått ganska fort. Fyra år sedan den dagen vi sa ja till varandra i Vindelns kyrka. Fyra underbara, händelse rika år tillsammans.
Nu har vi även fått ett barn och ska spendera våran bröllopsdag på västerviks sjukhus.
Vad kan man göra på alla hjärtans dag på ett sjukhus?
Vi tog oss friheten att mellan matningarna åka iväg på en picknick vid havet.
Vi åkte till ett ställe här i Västervik som heter Gränsö, gick på vandrings led och hittade den perfekta platsen för vår picknick. Det var en fantastisk dag med solsken.

Här är lite bildbevis.

Framsteg

Denna vecka har det hänt hur mycke som hälst.
1, För att minska belastningen på hjärtat, har hon fått vätskedrivande vilket har resultera till att pulsen har sjunkigt från ca 175 slag i minuten till ca 155.
2, Våran lilla tjej kan hålla värmen själv så bra att hon inte behöver ligga i en varmvatten säng.
3, Hon har en så bra hjärtrytm att vi har fått plocka av henne elektronerna som mätar hjärtfekvensen.
4. Hela dena vecka har hon från och till klarat sig utan syrgas kortare perioder. I tisdags var hon utan syrgas i 2,5 timar och idag torsdag, har hon varit utan syrgas mellan 01:00 till 09:00 (Rekord)
5, Nu väger våran kära dotter 1790 g

Ultraljud på hjärtat

Lördag 9 februari

Idag har de gjort ett ultraljud på hjärtat för att se om medecinen hade gjort någon verkan så att ducktuskärlet stängt sig eller om det finns något annat som spökar i hjärtat. Doktor Bengt kollade också en del av kroppspulsådern men allt verkade vara bra förutom att ducktus inte hade stängt sig. Typiskt.
Doktorn sa att detta felet är vanligt bland dem som är förtidigt födda. Så just nu väntar vi och ser vad som kommer att hända och vad läkarna tycker att vi ska göra. Svaret kommer på måndag. Tyvärr har hon fortfarande alldeles för hög puls och resp och Läkaren förvarnade oss att det nog kan bli en operation.
Trotts det känns det idag som om vi har tagit ett stort steg fram mot att få åka hem med våran lilla dotter. Hon har nämligen fått komma ut ur kuvösen och ner i en värmevattensäng.
Det känns underbart att få se henne på nära håll, kunna snusa och pussa på henne och ta upp henne när man vill. Vi har väl tagit si sådär tjugo kort på henne nu när det inte är en tjock kuvösvägg i vägen. Hon är hur söt som helst!!!! Nästa milstolpe blir när vi får ta bort sonden.En annan rolig händelse är att hon idag väger 1405 gram!!! Känns bra att veta att hon går upp som hon ska. Det är som en försäkring på att hon faktiskt mår ganska bra trotts allt.

Från koja till slott!

Första permissionen!

Fredag 8 februari

Med facit i hand om permisen… det var riktigt häligt att få sova i sin egen säng, duscha hemma i våran dusch och träffa vänner!! …men nog saknade vi lillan våran…Denna vecka har varit dagar av väntan. I måndags fick hon den första dosen av tre med medicinen som kanske kan hjälpa till att stänga det så kallade ducktus kärlet, och imorgon får vi se om det har gjort någon verkan…

Två veckor gammal liten tjej!

Torsdag 7 februari

Tänka sig att idag är lillltjejen två veckor gammal! Tiden tickar på och dagarna bara försvinner. Idag ska vi åka hem på vår första permission på 17 dagar och just nu känns det inte alltför lockande… vad ska vi hem och göra?? Men sköterskorna tyckte att vi skulle ta någon dag hemma nu medan vi har möjlighet och de har nog rätt. Man blir lite inskränkt av att bara gå här inne i korridorerna och inte få någon mer inpott än vården och vädrets skiftningar utanför fönstret. Nu ska vi i alla fall hem och kolla till de stackars fiskarna, träffa lite vänner och kanske säga hej till vår bönegrupp.
Något som verkligen har berört oss under tiden vi varit här, är vilket otroligt stöd vi har i bön av vänner över hela Sverige. Den vetskapen har verkligen varit ett enormt stöd och vi är så otroligt tacksamma för alla som bryr sig om oss. Det är så underbart att bara få vila i Gud och i det att människor ber för oss.

Provtagningarnas dag

Måndag 4 februari. 11 dagar gammal tapper liten tjej.
Idag har det varit provtagningarnas dag. Först togs det diverse blodprover vid två olika tillfällen för att kolla hb, syrabas och billirubin och sedan ville läkarna inte avvakta längre med att åtgärda blodkärlet som orsakade den höga resperationen och pulsen utan fått rådet från Linköpings specialister att det var bäst att sätta in en medicin som ska hjälpa till att sluta blodkärlet. Så i eftermiddag kontrollerades hjärnan för svaga blodkärl (rutin kontroll för denna medicin) och lite mer prover och så skulle de sätta en nål för att kunna ge medicinen. Tyvärr gick det inte så bra. Tre olika sköterskor försökte i båda händerna fötterna och armvecken men alla kärl brast. Ni tänka er hur hennes armar ser ut… så ringde de efter en specialist som försökte i ca en timme utan att lyckas bättre. Så fick hon vila trettio minuter medan de kollade upp om det gick ge medicinen på något annat sätt. Det gick det inte så de försökte igen och slutligen lyckades de. Många mammatårar hann rinna under tiden… hon är ju så liten flickan våran!!! Om nu inte medicinen hjälper kan det bli operation i Lund eller Linköping

Blott en dag ett ögonblick i sänder
vilken tröst vad än som kommer på.
Allt ju vilar i min faders händer ’
skulle jag som barn väl ängslas då…

Nu vill jag sjunga om fadersvingen
som mig betäcker i nödens tid.
Nu vill jag vila vid faderns hjärta
där får jag vila där får jag frid.
Det faders hjärtat har ej sin like
i trofast kärlek det vet jag nu.
Vem fattar höjden vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss dog

Ty jag vill glömma all livets smärta
All tiden oro all jordens sorg
och blott mig gömma
vid faderns hjärta,
där får jag vila där får jag ro
Det faders hjärtat har ej sin like
i trofast kärlek det vet jag nu.
Vem fattar höjden vem mäter djupet
utav den kärlek som för oss dog.

Storkusinerna på besök!

Söndag 3 februari 10 dagar gammal liten tjej.

Idag har vi haft besök av storkusinerna! OJ vad de skämde bort oss med presenter och mat. Vi är så tacksamma och det var så roligt att få träffa dem alla. Det var lite spännande med tanke på att de ändå kört en bra bit för att få träffa oss och minstingkusinen och vi var inte säkra på om det skulle gå på grund av att hon haft en lite jobbig start på dagen. Men efter att hon fått vila och en hel del stök och bök med sladdar och slangar kunde pappa Simon hålla upp henne för kusinerna som stod bakom glasrutan.

Peter, Julia, Sofia och en flörtande Evelina. tyvärr fastnade inte mamma Susanne på bild.

YESSSS!!!!

Lördag 2 februari. 9 dagar gammal liten ”tungviktare”!

YESSSS!!!! Idag sprängde vi 1300 grams strecket!! Om man nu ska prata om en flickas vikt… IDAG VÄGER HON 1309 GRAM!!! J
Känns så skönt att veta att hon tillgodogör sig all mat hon får och växer så det knaka. Igår pratade vi om att vi faktiskt tycker att hon förändrats i ansiktet. Vuxit på sig lite.
Fick vårt första besök från verkligheten idag. Pastor Bo med fru Ulla kom och vi fick äntligen visa upp vårt lilla underverk. Vi var måttligt stolta, och tackar så mycket för omtanken och presenterna. Det passade föräldrarna perfekt!
Förutom alla vanliga prover och tester, har de idag gjort en ekg kontroll för att kolla upp blåsljudet. Man slog fast att ljudet som Per hörde beror på ett blodkärl som hindrar blodet från att gå förbi lungorna när bäbisen är i magen. När den föds ska kärlet sluta sig så att blodet kan syresättas via lungorna istället för via navelsträngen. Detta har alltså inte skett helt utan en del blod genar och struntar i lilla kretsloppet och därav måste hon ha lite extra syre och hjärtat får arbeta lite extra. Detta fenomen är ganska vanligtförekommet och då speciellt på förtidigt födda barn. Känns trotts allt bra att veta vad det är som har stört henne så man nu kan kontrollera det och veta vad man ska vidta för åtgärder. Än så länge säger läkarna att det inte är något som vi ska oroa oss över med tanke på att hon ändå mår så pass bra, utan vi avvaktar och ser om det kan ”läka” av sig själv.

Trötta föräldrar

Fredag 1 februari och 8 dagar liten tjej.

Idag är det mycket trötta föräldrar… det har bara gått i ett i ett.
På grund av att hon har lite väl hög puls och andningsfrekvens lyssnade doktor Per på hjärtat, för att utesluta problem på den fronten. Han hörde dock ett blåsljud som de ska kolla på lite närmare i helgen. Trots allt har det varit en ganska bra dag ändå och nu ska vi ta det lite lugnt och äta glass…

Diverse grundläggande fakta om familjen..

Torsdag 31 januari och en vecka gammal liten tjej.

Tänk att vi har haft henne här hos oss i en hel vecka, jag vet inte hur det känns riktigt. Som en evighet men samtidigt som om hon kom igår.
Idag har hon behagat vara vaken ändå lite mer så vi har verkligen kunnat umgås med henne. Ögonen har utforskat omgivningen (inte för att jag tror att hon ser så mkt) meddans mamma och pappa har förklarat vissa grundläggande fakta… Så som vilka i familjen som är gift med vem och vilka som ska gifta sig J och viktigaste kännetecknen på respektive familjemedlemmar och vad hon kan ha nytta av. Till exempel vem som kan lära henna jonglera och göra coola snowboard trick, vem hon kan vända sig till om hon funderar över vilka kläder som är inne eller vad ord som ytligtdjupt och gradiviteter betyder =). Vi har också tipsat på vem vi tror kommer att bli roligaste barnvakten, där har hon en hel del att välja och vraka på.
Ja mer har vi nog inte hunnit idag. Jag hade tänkt gå ner på stan, som ligger ca 200 meter från sjukhuset, för att köpa ett kort till lillkusinen, men det har helt enkelt inte funnits tid till det mellan all matning och pumpning… Jag kan precisera tiderna för er en annan gång för nu hinner jag inte skriva mer. Ska upp och pumpa… har faktiskt hunnit sitta här nere på rummet i 30 min denna gång! Trot eller ej, det känns inte jobbigt att traska två trappor trotts det, bara lite trött i benen…

Små små blå ögon!

Onsdag 30 januari. Sex dagar glad liten tjej.

JAAA idag fick vi se hennes små små blå ögon!!! Vi tror i alla fall att de var blå. De va så små och mörka att det var lite svårt att säga exakt.
Hennes ögon har vi inte varit speciellt bortskämda med att få se det vill vi lova och inte är det vel så konstigt heller när hon mest har legat med solglasögonen på. Idag fick vi alltså släcka solen och så bestämde hon sig för att vara vaken ett slag mitt på dagen när mamma och pappa höll i henne.
På ronden idag fastslogs det alltså att hon inte behövde sola något mera och att de skulle göra en röntgen till för att utesluta infektion. Detta på grund av att hon ligger lite för hög i resperation. Alla andra värden ser bra ut vilket känns skönt!

Jobbig dag!

Tisdag 29 januari. Ronddax och fem dagar gammal liten tjej.

Jobbig dag!
Simon är hemma för att fixa med lite praktiska saker så jag fick ensam ta emot dagens siffror Dom som Simon är så mycket bättre på än jag…. Han vet vad det dom säger betyder och vilka frågor som är relevanta, för mig är det mest en massa ord och om det är något som jag förstår så går det ändå bara ut och in och så är det puts väck…
Ja ja, då tar vi siffrorna då som inte var de roligaste idag, men i ord innebär de i alla fall att syreupptagningen hade sjunkit under natten, tempen hade stigit, pulsen och andningen ökat, dropptrycket har ökat något i natt och blodkärlet sprickigt och billirubinet ökat något vilket i och för sig inte var ovanligt. Så konsekvenserna av detta är av med paltorna, på med glajerna och så blir det till att ligga på plajan ett tag till (hon ligger i sollampa och hon är ganska söt i sina små glasögon). Bort med droppet och öka på med sonden, vilket mamma tyckte kändes bra för hon är så duktig på att äta mammamat J. Extra syre i kuvösen, stick i foten och röntgen av lungorna för att utesluta infektion, så är det bara att vänta och se vad de kommer fram till.

men visst är hon ganska söt i sina solglasögon!?

Operation pumpning

Tisdag natt 29 januari och uppdrag pumpning pågår.
Sitter här och pumpar och tänkte att jag ju alltid kunde fördriva lite tid med att skriva lite nu när jag inte kan räkna Simons snarkningar.
Lite amnings fakta.

1. Lillan är för liten för att kunna suga, svälja och andas på samma gång så därav pumpar jag ut mjölk som hon får via sond. Även om hon hade tekniken för att äta från mitt bröst så är hon alldeles för liten för att ens få in bröstvårtan i munnen =).

2. Hon ska äta var tredje timma och jag pumpar samtidigt var tredje timma så hon får mammamat via sonden. vilket för tillfället är klockan 01, 04, 07, 10, 13, 16, 19 och 22.

3. Min mjölk är gul som grumlig apelsinsaft… trodde att det var något fel så jag frågade. Det visade sig att kroppen vet att lillan är född förtidigt och anpassar mjölken till hennes "ålder", och sedan mognar mjölken all eftersom hon mognar. Visst är det fantastiskt!! Tänk att "slumpen" har tänkt på allt….

Nu knorrar det ordentligt i magen, skulle sitta fint med några mackor... är lite för trött för att orka gå upp och ordna med mackor och tandborstning (igen).
Denna förnatts skörd blev 170 ml och tog mig nästan 45 minuter. Nu är jag riktigt trött och ser fram emot mina två och en halv timmas sömn fram till nästa pumpning. Måsta erkänna att kliva upp mitt i natten för att tillbringa en massa tid med en pump inte är det roligaste man kan göra, men det hjälper att tänka på lilltjejen som ligger där uppe och smaskar genom sonden på min mjölk., DÅ gör man gärna detta…

Hög på hormoner...

Måndag 28 januari och fyra dagar gammal är hon lillflickan våran.
Idag fick mamma lyfta upp henne alldeles själv. Tyckte inte att hon var så liten faktiskt….tills jag såg hennes granne på 3800 gram i famnen på sin mor. Oj Oj hon är nog inte så stor ändå.
Det har varit en ganska stabil dag för lilltjejen våran men desto ostabilare för hennes mamma.
Simon måste åka hem över natten för att fixa lite praktiska detaljer där hemma vilket kändes rätt så tungt. Han är ett oerhört stöd både fysiskt och psykiskt. När det var så dags för honom att bege sig hem mot Oskarshamn kunde jag inte hålla inne tårarna längre. De kom i stora floder och min älskade försökte trösta genom att vara lite rolig vilket resulterade i att jag började skratta samtidigt och det rev och slet rejält i operationssåret. Jag visste inte om jag skulle skratta åt det hela eller gråta för att det gjorde ont både på in- och utsidan, vilket resulterade i att jag både skrattade och grät på samma gång… mycket lustig känsla J. Har en känsla av att jag är rätt så hög på hormoner för tillfället, men det gör det inte lättare för det.

Du är i goda händer!

Söndag 27 januari. Tre dagar gammal liten flicka.
Vlken tjej vi har fått.
Stark och duktig, hon har alltid bra värden och hon verkar må bäst när hon får ligga i famnen på mamma eller pappa. Men allra bäst är ändå att hon vilar i Guds händer.
Idag har hon fått lyssna till sånger om händer…. (Du är i goda händer när du vilar i Gud, Ja jag har allting i min hand din framtid har jag stakat ut… vila i nåden bli helad i den, låt honom krama om dig… m.fl.) och så har vi viskat hemligheter, men pappa tyckte inte att hemlisen om Pamela Andersson var så bra för små öron så vi var tvungna att trycka på "erase och rewind knappen" för säkerhets skull. Två små tryck på den lilla lilla näsan =).
Slutligen har mamma fått snusa på lillhuvet och dela ut sin första lilla puss. Det låter kanske konstigt att det ska vara så svårt, men det har varit så många känslor ivägen tidigare att jag har varit rädd att bryta ihop om jag gjort det tidigate. Nu återstår bara en liten prövning…. Vi tar små steg i taget….

Ef 3:16-21
Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt din inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i ditt hjärtan och du skall bli rotade och grundade i kärleken. Du skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall du bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.

Två dagar gammal liten flicka

Lördag 26 januari. Två dagar gammal liten flicka.
idag har mamma haft en arbetsam dag… det slog mig hur otroligt liten hon faktiskt är och hur skört hennes liv är. Jag trippar på tå konstant och så fort jag tittar på henne är det med hjärtat i halsgropen. Tänk om det händer henne något. Visst är det lite konstigt att hon har funnits i våra liv i två dagar hittills men det är omöjligt att tänka sig ett liv utan henne.
tack för alla förböner. Idag har jag levt på dem och förtröstan på Gud. Givetvis har min man varit ett underbart stöd och fått torka många tårar.

Är det en liten Miranda eller?

Fredag 25 januari och en dag gammal är hon, lillflickan våran.
Bedårande!!! det finns egentligen inte ord som beskriver känslan vi får när vi tittar på henne. Tänk att hon är vår!!
Toppen siffror har hon fortfarande, alla läkare skryter på henne att allt ser SÅ bra ut!
Det vi grubblar mest på just nu är om hon är en liten märta kristin eller märta miranda… humm… det tåls att tänka vidare på. just nu lutar det nog mest mot en liten
mirakel miranda !

Ny blivna föräldrar…

Ny blivna föräldrar… torsdag 24 januari och födelsedag för lillflickan våran!

Nu ligger vi här efter en riktigt händelse rik dag.
En våning upp ligger en underbar skapelse, som är våran.
Hon väger 1205 g och är 38 cm lång, men trotts att hon är så liten fungerar allt som det ska. Ett riktigt litet mirakel enligt läkarna.
Tack gode Gud för din omsorg om oss, vaka över din skapelse och våran lilla skatt i natt.
I Jesu namn amen.

Så här började det…

Så här började det…
Det var en varm härlig sommardag jag och Simon hade precis ätit en mycket god och romantisk… skoja bara J vi hoppar en bit framåt i historien. Beräknad nedkomst för vårt lilla barn var den 24 mars och vi var oerhört glada än om man hade en del funderingar på hur vi skulle klara detta stora ansvar.
Min graviditet hade gått väldigt smidigt utan komplikationer och större besvär. Jag pluggade på som vanligt och hade knappt tid med att känna efter hur det var att vara gravid. "Efter jul..." intalade jag mig, "Efter jul ska jag vara gravid och ta tag i allt som ska tas tag i". Allt rann på som vanligt kändes det som. Enligt barnmorskan såg allt väldigt bra ut än om jag hade en lite liten mage vilket jag även fick höra av typ alla runtomkring mig. Tog inte allt för hårt på saken utan tröstade mig med att jag så småningom ändå skulle bli trött och less på magen och att vara gravid som alla andra gravida (hade då främst mina kära svägerskor och deras erfarenheter i åtanke).
Så kom "efter jul" och jag insåg att det inte var långt kvar nu. Knappt tre månader, och vi började på allvar planera städning, bakning, syning och eventuella inköp. Den 14 januari, efter en hel del om och men, hittade vi och köpte en barnvagn. Vi kände oss mycket nöjda med att vi i tid klarat denna första prövning som föräldrar (de som köpt en vagn vet vad jag menar och vad det innebär att trassla sig igenom barnvagnssnårskogen…). En vecka senare, måndagen den 21 januari klockan fem på morgonen vaknar jag med kraftiga blödningar och en övertygelse att vi inte hade något barn kvar. Jag bad om hjälp till min Gud, och om ett livstecken från vårt barn. Som svar på bön fick jag en rak höger inifrån magen och har nog aldrig varit mer tacksam...
Sedan bar det av med ambulans till västerviks sjukhus där jag efter diverse undersökningar blev satt på dropp och beordrad totalt sängläge. Inte stå, inte sitta, inte äta, inte dricka, inte duscha, inte gå på toa. Det blev en ny efarenhet kan jag säga, men en nyttig en. Detta på grund av att blödningarna inte ville sluta och att jag inte hade något vatten kvar, men allt verkade vara bra med barnet. Nu började den stora väntan på att se vad min kropp kombinerat med bebin hade tänkt göra härnäst och det visade sig fyra dagar senare. Torsdag eftermiddag fick jag en sammandragning som inte ville släppa och hjärtljuden på barnet gick ner. Efter det gick allt väldigt snabbt och jag tror inte att jag kom ihåg allt ens fast jag var vaken under hela tiden. Det blev i alla fall akut kejsarsnitt och 12 minuter över tre föddes våran dotter!!!

Elin njuter av sina sugtabletter, medans Simon tvingas äta KEX CHOKLAD :)