Måndag 28 januari och fyra dagar gammal är hon lillflickan våran.
Idag fick mamma lyfta upp henne alldeles själv. Tyckte inte att hon var så liten faktiskt….tills jag såg hennes granne på 3800 gram i famnen på sin mor. Oj Oj hon är nog inte så stor ändå.
Det har varit en ganska stabil dag för lilltjejen våran men desto ostabilare för hennes mamma.
Simon måste åka hem över natten för att fixa lite praktiska detaljer där hemma vilket kändes rätt så tungt. Han är ett oerhört stöd både fysiskt och psykiskt. När det var så dags för honom att bege sig hem mot Oskarshamn kunde jag inte hålla inne tårarna längre. De kom i stora floder och min älskade försökte trösta genom att vara lite rolig vilket resulterade i att jag började skratta samtidigt och det rev och slet rejält i operationssåret. Jag visste inte om jag skulle skratta åt det hela eller gråta för att det gjorde ont både på in- och utsidan, vilket resulterade i att jag både skrattade och grät på samma gång… mycket lustig känsla J. Har en känsla av att jag är rätt så hög på hormoner för tillfället, men det gör det inte lättare för det.
fredag 15 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar