Till en början förstod jag inte vad som var fel, men har nu lokaliserat problemet.
Allt började som en ganska vanlig dag... klev upp, läste x antal böcker för och med Märta, klädde på oss, bädda sängen och så vidare. Ja, ni hänger nog med.
När allt stök och bök var avklarat och frukosten
intagen satte vi oss alla tre på golvet för att leka i väntan på Simon som förväntades komma hem vid nio (jobbat natt).
Tanken var att vi idag skulle ta oss an fönsterna idag.
Överdriver nog inte om jag säger att vi har Stryckseles smutsigaste fönster, vilket är ett direkt resultat av kladdiga små barnhänder och att putsningen i sig nog är det tråkigaste som finns. Detta i kombination med att vi bott här i snart två år säger nog allt...
De senaste dagarna, eller rättare sagt veckorna, har vi varit upptagna med annat och hemmets härd har fått stå tillbaka... tills idag. Nu var dagen kommen när vi äntligen skulle få klar sikt ut och inte en dag för tidigt med snön dalandes utanför.
Sammanfattat kan jag säga att när klockan var ett hade vi fortfarande inte fått ett enda fönster färdigt. Däremot såg lägenheten ut som ett kaos med alla gardiner och blommor och lampor liggandes här och var, barnen trötta hungrig och överallt där de inte ska vara, ständig konkurrens mellan
dem och Theodor med fläskläpp x 2.
Jag kan säga att jag fick ett litet sammanbrott och min underbare man lovade mig minst två timmars sömn omedelbums! Jag kände lite lätt PEST...
När jag vaknade två timmar senare var läget i princip oförändrat förrutom att Simon åkte iväg och jobba och jag k
ände mig ändå tröttare (trotts två timmars sömn). ...och lite KOLERA...
Vad gör man?? om det inte var så att jag igår bestämde mig för att sluta med socker och att vi inte hade något sött hemma som jag kunde bryta mitt löfte med, hade jag satt mig och mumsat i mig en hel del sötslisk och tröstat mig sj
älv. Men nu fanns inte det alternativet och jag tror att jag blev ändå lite deppigare av den vetskapen...
Jag tog mig i kragen klädde på två skrikiga barn och tänkte att jag går ut på en lång hejarns prommenad och tvingar med mig min syster som just kommit hem med bussen. När jag äntligen kommit ut, fått i mig lite underbar norrlands luft och barnen satt nöjda i vagnen insåg jag att det var ju dags att börja med middagen.... bara att gå in igen... nej, nej Jag kompromissade och övertalade min syster att istället för promenera, grilla lite korv...
och vi fick faktiskt en härlig liten middagsstund ute i det fria!
Efter det var det duschen som gällde och sedan masch i säng!
Som pricken över i kom glassbilen körandes genom byn. Behöver nog inte säga mer...
