Vardag

Ja, jag tror att vardagen börjar infinna sig nu efter ca två veckor. Föräldrarna har åkt hem, Simon har återgått till arbetet och jag får börja känna på hur det känns att vara mamma på heltid utan någon som kommer till min undsättning om jag måste gå på toa eller äta. Jag måste erkänna att det faktiskt är helt underbart! förstå mig rätt nu, det har varit riktigt härligt att få ha alla runtomkring sig oxå men nu känns det som om jag är mamma på riktigt. Det är ju det här som jag har väntat på halva livet. En liten människa som är helt beroende av min omsorg och som jag får slösa hur mycket kärlek på som helst. Inte blir det sämmre av att denna lilla människa är den sötaste i världen och älskar att krypa ihop som en liten larv mot min bröstkorg. Gissa om jag skämmer bort henne något!!! men enligt sjuksyster kan små bäbisar inte få för mycket av närhet så jag gör mitt bästa :). Som den tävlingsmänniska jag är så blir det ju inte sämra av att vardagens små bestyr och små saker helt plötsligt blir till utmaningar som ska övervinnas. Äta, gå på toa, bädda, diska, städa och tvätta har helt plötsligt inte blivit så självklara saker som det en gång var men med detta leende mot mig mellan varven är det extra roligt!! livet som mor är bra underbart!!
Vardag. Min spontana känsla när jag hör ordet vardag är lite negativ. Ganska grå och dyster, likgiltig, var dag den samma lik. Visst kan det vara så... eller så inte alls :)!!

Underbara föräldrar!

Mycket kan man säga om lilla familjen önnbo, men en sak är då säket. Vi suger när det gäller bloggskrivande. Jag trodde nog att det skulle bli bättre när vi kom hem och hade nära till datorn, men inte då... Jag är lessen men det blir nog inte bättre än så här, så ni får ha tålamod och hålla tillgodo med det lilla ni får.

Kan meddela er att efter tre besök hos BVC kan vi konstatera att viktuppgången fortsätter omän inte riktigt med lika hög hastighetsom på sjukhuset. Senast igår fredag 4 april mätte vågen 2735 gram, så frammåt går det fortfarande.

Härom dagen satt jag och Simon och pratade om sjukhusvistelsen och jag kom fram till att jag tycker att bland det jobbigaste med det hela har varit att jag inte fått dela den största händelsen i vårt liv med dem som betyder allra mäst för mig. Men nu äntligen har jag fått visa vår skatt för mina föräldrar och syster. De kom förra lördagskvällen och under veckan som gått har vi haft förmånen att få rå om dem aldeles själva coh jag har njutigt varje nimut av tiden. Jag har en viss känsla av att de har njutugt en del också... ta en titt på dessa kort :)!

Det har varit så roligt och skönt att har er här och ni har lämnat tre tacksamma familjemedlämmar och en tandkräm efter er :)!! vi älskar er så mycket och länktar redan efter er!

Äntligen Hemma!!!!!!!!!!!!

Hej alla galada vänner,
Nu har vi varit hemma i en vecka känns nästan som om vi aldrig har varit på sjukhus (men bara nästan)
Det känns i alla fall helt underbart att få sova i sin egna säng, laga sin egen mat, sitta i sin egen soffa (vi har världens skönaste soffa:)
Till och med att få äta med våra egna bestick men framför allt att få rå om våran lilla tjej helt själva.
sista tiden på sjukhuset blev en lång tålamods prövande väntan på att lill tjejen skulle växa på sig så pass att hon kunde ätta helt själv.
Så äntligen kom dagen då vi fick skrivas ut, vilken dag. måndag 24 mars.
Exakt 9 veckor efterv ambulans färden och på dagen 2 månader efter tillkomsten av vår underbara lilla dotter.
Idag ska vi till barnmorskan och se hur tjock hon har blivit. (vi hoppas på en rejäl vikt uppgång)
Vi återkommer med mer detalier.

Här är jag på väg hem i mina fina kläder. Overolen från farfars och mormor har stickat min fina mössa!