Ja det var en vecka sedan vi skrev sist och det känns lite förargligt att vi inte tagit oss tid tidigare, men det är inget vi kan göra ngt åt just nu. Jag har gått och grunnat lite på det gångna året och jag tror att jag ska skriva ihop en liten krönika. Kanske kan jag sona lite av vår bloggfrånvaro genom den... =)
Det har i alla fall hänt en hel del denna vecka och jag kan nog tyvärr inte återberätta allt, men lite ska jag väl kunna dela med mig av...
Vi blev inte speciellt långvariga på BIMA utan fick efter ett dygn flytta över till LIVA (Långtids IVA). Där hade vi sådan tur att Märta hamnade i sängen brevid sin söta pojkvän som flyttat dit en vecka tidigare.
På LIVA var det lite lösare tyglar och vi kunde gå/åka runt med Märta på avdelningen och ta emot lite besök av kära vänner. I det stora hela verkade Märta stortrivas. Vi körde hårt med andningsgymnastiken och kom fram till att CPAPen inte var något för Märta (skönt, för hon hatade den verkligen), resultatet blev i alla fall att hennes andning förbättrades och lungröntgen visade att lungorna tillfrisknat avsevärt.
Även motoriskt har Märta utvecklats en hel del. Varje dag har hon gjort små framsteg från att börja kunna hålla upp sitt eget huvud till att stötta sig på benen och kunna sitta och hålla balansen alldeles själv!!
Så i Onsdags började det pratas om hemfärd på fredag eller någon gång nästa vecka. Torsdag klockan sju får vi veta att hemresan är planerad till på måndag fm. Klockan halv elva står vi och nattar Märta när en läkare kommer in och säger "och här ska resas hem imorgon". Vi förklarar att vi reser på måndag men han säger att sos ringt och bekräftat resan imorgon. Vi står som frågetecken innan läget går upp för oss. Vi ska resa hem till norrland om 11 timmar!!!
Sedan går allt med en rasande fart. Upp och packa alla saker och göra allt färdigt för resan och med packningen kommer frågorna, "kommer vi att åka med ambulansflyget eller reguljärt? är det någ
on som bokat våra biljetter? ska vi boka? är det vår sak att betala för resan?
Klockan är 01.30 när vi är någorlunda färdiga med alla saker och ingen aning om hur
vi ska ta oss hem...
10.00 sitter vi färdiga och väntar fortfarande ovetandes.
13.00 kommer ambulanspersonalen halvspringandes "är ni färdiga? vi har lite brottom..." efter vad vi förstått hade det blivit en liten miss med våran resa så det hela slutar med att även vi får åka ambulansflyg! Skönt!!!
Nu är vi alltså här, på Norrlands Universitetssjukhus tillsammans med vår älskade dotter och med riktig vinter utanför fönsterrutan. Nästa steg är Strycksele!!! Home sweet home!!!
