Med lite perspektiv på gårdagen.

Ja det var tidvis en riktigt S K I T dag igår. Ett tag kändes det som om vi var tillbaka till ruta ett igen. Känslan när vi satt och pratade med läkarna var liknande den som vi hade första dagen vi kom hit till Astrid Lindgrens Sjukhus. Märta riktigt illa däran och läkare som springer runt oss som yra höns och förbereder för det värsta. De hade även primat upp ett ECMO system utifallatt... skit skit skit arga var vi på allt, alla och inget och samtidigt jätte ledsna. 

Nu, så här en dag efter, med lite mer fakta på fötterna och inte bara känslor i huvudet, vet vi att det inte var så illa som det såg ut.

Lite förenklat: Märta hade varit vaken nästa hela natten (sovit endast två timmar) på grund av abstinens. Under morgonen såg allt väldigt lugnt ut men efter hand började hon hosta och grina (men utan röst pga att hon haft tuben i halsen) och åla sig. Hon hostar en del slem och rosslar en hel del (vilket vi ju är väldigt vana med vid det här laget, efter sju månader) hon fick inhalera bl a adrenalin en hel del för att underlätta andning och hostning med det höjer även pulsen, vilket i sin tur gör det svårt att komma till ro. Det blev helt enkelt många "små" saker som till slut blev för mycket för henne och hon orkade inte riktigt andas. I och med att alla visste att hon hade en förträngning i halsen, att hon haft lite problem förra veckan när hon var intuberad och att hon nu inte hade någon tub som kunde hjälpa henne (plus att alla vet att hon genomgått en extremt ovanlig opereration) gjorde att läkarna vidtog alla försiktighetsåtgärder de kunde.

Som vi skrev igår så var läkarna väldigt nöjda med vad de såg när de tittade ner.  HALLELUJA!!! De gjorde den här "vidgningsoperationen" (vilket dock inte gav något resultat) som Mr Elliot rekomenderat bara för att de hade tillfälle och hon ändå var sövd.

När Märta väl var tillbaka på sin sal var hon ganska rosslig och orolig av allt pillande i hennes luftrör men hon fick lite lugnande, vi vaggade henne och hon kom ganska snabbt till ro och sov hela natten. TACK GODE GUD!!!! 

Vi visste att det kunde bli komplikationer efter allt hon gick igenom igår så jag har sovit på helspänn hela natten och bett varje gång jag vaknat att Märta skulle få sova gott vilket hon gjorde ända till klockan elva då de skulle sätta in sonden (matslangen i näsan). 

När jag nyss lämnade henne låg hon och sög på en tvättsvamp med vatten och var väldigt nöjd med tillvaron.

Så med lite perspektiv på gårdagen så var det ändå en ganska bra dag, absurt nog. Det kunde ha gått betydligt sämre. Allt lov till Gud! Tack för vår underbara dotter och att vi bor i detta land!  och tack älskade vänner för allt stöd!