Idag har dessvärre varit en lite jobbig dag på flera sätt. Under natten hade Märta Kristin fått svårt att andas och de hade fått handventilera henne och tillkalla läkare. Inte så mycket att oroa sig för om det är en engångsföreteelse... men under dagen har hon fått det jobbigare och jobbigare och under kvällen har det varit väldigt svårt för henne att andas och de har fått söva ner henne ordentligt, höja syrgasen i respen och ändra inställningarna så att hon inte andas själv längre. Det känns som tre steg bakåt... Vi har önskat att få prata med en läkare men på grund av att det är helg och väldigt mycket att göra på avdelningen så har det inte gått. Vi har förståelse för att vårt samtal prioriteras bort men frustrationen av att inte få veta och inte få svar på sina frågor försvinner inte för det.
Tanken är att ta henne ur respiratorn på torsdag (extubera) om allt ser bra ut på undersökningarna imorgon, men nu känner jag mig tveksam till att det kommer att bli så. Vi får väl se när vi får prata med en läkare. Om vi får prata med en läkare.
"ja ä int bitter..." =)
1 kommentar:
Känn du lite bitterhet, det tycker jag allt ni kan få göra... Bara den inte biter sig fast för alltid, för det är nog inte bra va?!?
Hoppas verkligen ni får prata med en läkare idag och få lite mera vetskap om vad som händer just nu.
Min suck i morse över att kliva upp okristligt tidigt (enligt mig) för att hämta upp dunvästen ur torktumlaren, jaa... den känns ganska mycket som en fis i rymden just nu :-)
Kram i kvadrat // Magda.
Skicka en kommentar