Om jag ändå inte var så fruktansvärt förstående!
Jag önskar att jag kunde skrika åt dom och kräva ett svar...
Men jag förstår,
dom har väldigt mycket just nu.
Inget läkarsamtal.
Jag har varit nervig hela helgen. Sovit kasst inatt.
Illamående när jag vaknade imorse
vilket bara blev värre innan jag kom ner till henne,
och så får man höra att dom inte har tid att prata ens fem minuter,
medan de fortsätter förbereda extubering,
eller vad de nu gör...
Jag hatar de där medicinerna de stoppar i henne.
Jag hatar att se henne liggande där halvt apatisk eller halvt hysterisk.
Jag vill bara ta upp henne därifrån och springa långt långt bort....
Jag vet att allt jag skrivit är väldigt egoistiskt och kanske någon tänker att jag skriver motsägelsefullt, "vill hon extubera eller inte?". Vi vill inte att hon ska ligga kvar med tuben/respiratorn men jag litar inte längre på läkarna. Jag vill att de ska göra det som är bäst för Märta och just nu är jag inte övertygad om att de gör det. Jag vet ju ingenting...
Jag är väldigt arg
och har inget att få ut min aggretion på.
Skulle kunna kasta ut datorn genom fönstret,
men då skulle jag nog förlora mitt äktenskap på kuppen...
Nej, jag måste ut.
Nu.
Innan jag exploderar
4 kommentarer:
Ni har all rätt att vara arga! Kram till dig/er!
/Caroline
kära förebilder!
jag följer nu er blogg sen anna visade denna blogg,på nyårsafton. Man blir så tagen av det du skriver elin. så tagen av era hjärtan gentemot läkarna märta och självklart gud!
jsg läser och gör ett arbete om lidande o sånt nu... men jag kan ändå aldrig förstå det ni går igenom. men jag kan med glädje läsa era kloka och härliga tankar, trots allt.
jagvet iaf att Gud vet hur det känns och han vill inget hellre än att hjälpa er.
det är synd att vi genom adam och eva valde en värld med lidande och tråkigt istället för hans väg.. tur Gud inte lämnade oss ändå.
jaja nu blev jag djup.
tack för ni finns! ber för er tillsammans med jesus!
AMEN
kram emmelie w
Gör som Ronja Rövardotter...
Gå ut i skogen och skrik lite, hjälper inte upp allt och kanske inte ens mycket..
Men kanske att det känns lite lättare och skönare att fått skrika lite!
Annars kan du alltid skriva ett mail till mig med alla hårda ord och meningar du kan komma på, om det skulle kännas ännu bättre ;)
Kramar om er // M.
Det är klart att ni får känna frustration, Det är ju eran dotter och att inte veta vad som händer och vad som är tänkt med henne måste kännas som tortyr. det kanske är en tröst att Gud är med er och ni har vänner och familjer som älskar er och ber för er.
Guds rika välsignelse. Kram.
Skicka en kommentar