Här går det undan!!

Ja det kan man säga. Det har hänt en hel del på bara några få dagar och jag vet inte riktigt var jag ska börja...

Det blev en födelsedag med buller och bång i alla fall. Även om födelsebarnet själv inte riktigt var på det klara med vad som hände så framförde vi alla grattishälsningar, grattissånger och födelsedagspaket. Märta är SÅ tacksam över alla fina presenter som hon fick! =)
Älskade vänner och familj kom och hjälpte oss att äta upp tårtan (även om vi på lång väg inte blev av med den, utan fick offra oss i dagarna tre innan jag äntligen kunde diska av fatet...).
Jag vet att jag sagt det förr men vad mer kan man begära av en födelsedag. Vi känner oss så välsignade. Tack alla som förgyllde vår dotters ettårs dag!

Söndagen blev en dag i väntan på Måndagen som skulle komma med skiktröntgen och bronkoskopi. Måndagen kom och det kunde konstateras att nästan allt såg bra ut. Öron-näsa-hals-läkaren meddelade att ärren i luftstrupen hade läkt över förväntan och det inte kunde se bättre ut. Hurra!!
På CT:n kunde man dock se att höger lunga inte riktigt fungerar tillfredsställande och att detta förmodligen beror på mjuka bronker vilket egentligen inte kan lösas på bättre sätt än med tiden. Att hon helt enkelt får växa på sig, och under den tiden blir det lite lättare behandling med sepap, inhalationer och sjukgympa (lite udda sådan, ska berätta det en annan gång).

Man kan ju tycka att detta inte är så mycket, men vänta ska ni få höra. Jag är inte klar än... =)

Måndagen gick lite trögt men tisdagen desto snabbare. Märta började hela dagen med att bada (första ggn sedan november) och avslutade med bajskalas och nytt bad. Där emellan hann hon överbevisa alla att hon...

1. fortfarande älskar gröt (i klass med sin morbror Johan)
   
2. inte behöver extra syrgas (bort med den sladden)
   
3. att EKGt bara är i vägen (bort med dom sladdarna)
   
4. att hon minsann kan ta sina mediciner via magen istället för intravenöst (bort med CVKnål, fyra pumpar och slangar)
5. att artär nålen kollapsat, så den fick stryka med den också (ännu en tråd mindre)
6. sist men inte minst, att pappa fortfarande kan få henne att skratta (gissa om vi har saknat hennes skratt?!).
   

Inte alls så illa för en så lite tjej! nu är hon nästan trådlös =)

Man kan ju få bilden av att hon nästan är återställd men så är tyvärr inte fallet. Hon har fortfarande relativt höga doser av de starkare medicinerna som bara trappas ut med 2-3 procent varannan dag, vilket gör henne ganska apatisk och tidvis abstinent. Men glimtarna av vår underbara dotter som kommer nu och då blir fler och längre och allt slängande och gnuggande med händerna har avtagit en hel del, så vi ser verkligen ljuset. Eller om jag nu ska använda mig av metaforer så har vi gått från tidig gryning till morgon ljus.

Nu ser jag dock bokstavligen stjärnorna på natt himlen, så jag ska ta och krypa till kojs.
God natt