Det blev verkligen en härlig och rolig nyårsafton Jag hade faktiska inte några tankar alls om att göra det till något speciellt.... men det blev det, och med mycket skratt också =)
Vi blev bjudna på Tacos av ett par som vi känner här på sjukhuset (fira även jul ihop), middagen avslutades med glass och hjortronsylt och därefter gick vi ner till respektive barn och firade in det nya året.
Jag hade den stora förmånen att få hålla Märta Kristin i en hel timme innan tolvslaget!!! Man kan ju tro att det bara skulle vara helt underbart, men som med allt annat här på sjukhuset så var det väldigt blandade känslor.... mest kändes det helt härligt naturligt. "Det är här hon hör hemma", en blandning av moderkänslor som är obeskrivliga (vilket givetvis innefattar en enorm glädje). Samtidigt var jag jätte rädd att hon skulle ha ont av att sitta upp. Det var trotts allt bara en vecka sedan de öppnade upp bröstkorgen den andra ggn.
Hon satt aldrig riktigt stilla under hela tiden som jag hade henne i knäet, vilket vi kom fram till att det förmodligen berodde på abstinens. De har börjat att dra ner på medicinerna nu, och sedan nyårsafton har hon inte kunnat ligga stilla alls när hon varit vaken. Som förälder är det ganska frustrerande att sitta och se på.
Efter att vi önskat alla gott nytt år och Märta Kristin somnat om gick vi upp på våning sex och tittade på efterdyningarna av fyrverkerierna och åt ostbricka tillsammans med våra vänner, och som alltid när man är i goda vänners lag och är lite för trött blir det en hel del skratt... =)
Nu har det gått nästan tre dagar sedan nyårsafton och vi har fått flytta från ECMO till BIVA och Märta-Kristins tillstånd är ganska oförändrat. Hon ligger i respirator har lite feber till och från men CRP har sjunkit till 30 vilket känns bra. Lungvolymen är lite ostabil och därför har planerna på att extubera henne skjutits upp (tuben är slangen som hon har i näsan som respiratorn är kopplad till). De har som sagt börjat trappa ner på medicinerna men hon har så pass mycket att de tror att det kommer att ta minst två veckor att bli av med dem efter att de kopplat bort respen. Hon är därför ganska drågad fortfarande och även om hon är lite vaken så "är det ingen hemma..." Det pillra hela tiden i kroppen på henne p g a abstinens och hon är så svullen att hon inte kan öppna ögonen.
Så ser det ut för tillfället och jag vet inte vad ni får för bild av det hela men enligt läkarna ser det bra ut och vi skyndar långsamt vilket för oss föräldrar känns skönt. Hon är inte under livshot längre och alla risker till det blir färre och färre allt eftersom dagarna går men det går inte att komma från att det som mamma och pappa är jobbigt att se henne i hennes situation.
4 kommentarer:
Oj oj!! så gripande och rörande djup in i våra själar att få se Mamma Elin få hålla lilla älskade Märta Kristin i sin famn. Vi ber för Er alla tre och försöker förstå vilken otrolig press det är på Er just nu. Vilken fantastisk styrka ni har. Ni är så duktiga älskade vänner. Kram från oss
Hej fina ni!
Jag är nu inne för andra gången idag och tittar till bloggen lite.. Såg ert fantastiska inlägg första gången jag var in, men precis som anita evertsson-karlsson skrev så var filmen, fotot och texten så vansinnigt gripande att se och läsa. Så jag var bara tvungen att vänta lite och återkomma med kommentaren nu.
Ni är så fantastiska och starka!
Föräldrakänslorna när du (Elin) fick hålla i Märta lite, dom kändes hela vägen hit upp =)
Kramar i mängd till er alla tre // Magda.
underbart att se denna film. rörd till tårar. kram
Det känns i hjärteroten och jag kan bara be för er alla tre. Här i Strycksele har det varit så kallt att jag varit ute på nätet alla dagar och gladdes när jg nu såg den senaste rapporten från er. Guds rika välsignelse till er från Calle Svanbäck
Skicka en kommentar