SNÖ!!!

Säsongens första riktiga snö!

Riktigt härligt!

Pest och kolera men med en fin avslutning

Tänk att en enda dag kan te sig så fruktansvärd, alldeles på egen hand.

Till en början förstod jag inte vad som var fel, men har nu lokaliserat problemet.

Allt började som en ganska vanlig dag... klev upp, läste x antal böcker för och med Märta, klädde på oss, bädda sängen och så vidare. Ja, ni hänger nog med.

När allt stök och bök var avklarat och frukosten

intagen satte vi oss alla tre på golvet för att leka i väntan på Simon som förväntades komma hem vid nio (jobbat natt).

Tanken var att vi idag skulle ta oss an fönsterna idag.

Överdriver nog inte om jag säger att vi har Stryckseles smutsigaste fönster, vilket är ett direkt resultat av kladdiga små barnhänder och att putsningen i sig nog är det tråkigaste som finns. Detta i kombination med att vi bott här i snart två år säger nog allt...

De senaste dagarna, eller rättare sagt veckorna, har vi varit upptagna med annat och hemmets härd har fått stå tillbaka... tills idag. Nu var dagen kommen när vi äntligen skulle få klar sikt ut och inte en dag för tidigt med snön dalandes utanför.

Sammanfattat kan jag säga att när klockan var ett hade vi fortfarande inte fått ett enda fönster färdigt. Däremot såg lägenheten ut som ett kaos med alla gardiner och blommor och lampor liggandes här och var, barnen trötta hungrig och överallt där de inte ska vara, ständig konkurrens mellan

dem och Theodor med fläskläpp x 2.

Jag kan säga att jag fick ett litet sammanbrott och min underbare man lovade mig minst två timmars sömn omedelbums! Jag kände lite lätt PEST...

När jag vaknade två timmar senare var läget i princip oförändrat förrutom att Simon åkte iväg och jobba och jag k

ände mig ändå tröttare (trotts två timmars sömn). ...och lite KOLERA...

Vad gör man?? om det inte var så att jag igår bestämde mig för att sluta med socker och att vi inte hade något sött hemma som jag kunde bryta mitt löfte med, hade jag satt mig och mumsat i mig en hel del sötslisk och tröstat mig sj

älv. Men nu fanns inte det alternativet och jag tror att jag blev ändå lite deppigare av den vetskapen...

Jag tog mig i kragen klädde på två skrikiga barn och tänkte att jag går ut på en lång hejarns prommenad och tvingar med mig min syster som just kommit hem med bussen. När jag äntligen kommit ut, fått i mig lite underbar norrlands luft och barnen satt nöjda i vagnen insåg jag att det var ju dags att börja med middagen.... bara att gå in igen... nej, nej Jag kompromissade och övertalade min syster att istället för promenera, grilla lite korv...

och vi fick faktiskt en härlig liten middagsstund ute i det fria!

Efter det var det duschen som gällde och sedan masch i säng!

Som pricken över i kom glassbilen körandes genom byn. Behöver nog inte säga mer...

Snön ligger vit på taken, endast Theodor är vaken!

Gissa om vi blev överaskade när jag och Theodor klev ut på bron i morse och såg vita flingor som dalade ner... Årets första snö har äntligen kommit!!

Efter en natt med lite mindre sömn än vanligt (Märta har haft benvärk) var jag glad att jag fick sova till 05.50 (och inte 05.00 som annars är brukligt i denna familj), så när vi smyger ut på bron i mörkret för att gå över till farfars möts jag av ännu en glad överraskning SNÖ!!

Där gick jag i mörkret klockan sex på morgonen med en liten krabat på armen och jublade.

Vilken härlig morgon!

Ja det är väl inte så mycket och inte kommer den att ligga kvar speciellt heller, men det är ändå snö... och vad jag har längtat :)

Det brukar som regel alltid kommit lite snö innan min brors födelsedag och i år höll jag alldeles på att missa hans stora dag. Tyckte det var konstigt, men så slog det mig varför... Det har ju inte kommit någon snö än... men så kom den idag och gissa vem som fyller år idag :)! Min lillebror!!

Stort grattis på 29 års dagen Johan!!! Hoppas att du också får en härlig dag med en massa roliga överraskningar!!

Bästisar!!

Jag och mina älskade små "fleecisar" tillbringade lite tid i pä´lanne (Potatislandet) och mös i höst solen. Därefter var det behövligt med lite tvagning... där av Märtas lätta klädsel.

Kan man annat än le när man ser dem tillsammans?!

OPS...

Det var visst ett tag sen sist...

Det är nog allt lite förunderligt ändå, att man kan gå och tänka "sen, jag ska skriva lite, sen..."så många dagar i sträck.

44 dagar närmare bestämt.

Som min käraste sa häromdagen, "Sen har lurat många".

Hummm, värt att tänka på... älskling ;)

Senaste tankeväckaren; alldeles nyss skulle jag gå in på toa (och i vårt fall måste vi gå genom en liten hall för att komma dit). När jag öppnar dörren från köket in till den mörka hallen bereder jag mig på att tråckla mig fram för att ta mig in på toa (på grund av alltför många prylar på en alltför liten yta). När jag tänder lyset i hallen blir jag stående i dörröppningen en halv sekund förundrad över att den känns så stor, för det är städat i hallen och jag kan obehindrat ta mig fram till min destination (jag har städat idag).

Här kommer dilemmat... eller ilands problemet om man så vill...

När jag gick där över golvet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta??

Vara glad över att det faktiskt är städat? eller gråta över att det så ofta är stökigt att det känns underligt när det väl är städat??

Ja, jag valde det första så klart, och hoppades lite lätt att jag inte är helt ensam om att oftare ha det stökigt än städat hemma...

God natt / Elin

VARNING för känsliga läsare...

Ja nu har jag gjort bort en av mina värsta farhågor och det var ungefär lika hemskt som jag befarade...

Jag hade gjort välling och sitter med Märta i knät medan hon sörplar i sig den. Theodor sitter i sin babystter och börjar bli lite gnällig. Tänker att jag får nog lägga honom innan jag tar i tu med Märta då hon plötsligt skjuter bort sin vällingflaska knappt halvdrucken och två sekunder senare kommer en kaskad av spya genom luften tätt följt av två-tre till (har inte riktigt koll, för vid det laget sitter jag och tittar upp i taket och håller andan samtidigt som jag försöker hålla tillbaka mina egna kväljningar...)

"Vad gör jag? Få inte panik! Få inte panik!... Barnet först."

Om det inte framkommit så är magsjuka och spya det värsta jag vet i kategorin "Mindre värsta farhågor"

Så där sitter jag med spya över hela mig Märta och vardagsrummet och med Theodor nu skrikande i köket. Det tog ett tag men till slut hade jag lyckats duscha av mig och Märta söva Theodor och städa hela lägenheten till ljudet av melodifestivalens glada toner OCH JAG LEVER FORTFARANDE!!!

Nu återstår att se om det är magsjuka eller bara en singelkräkning... Gode gud...

Om ni tycker att det är underligt att jag alltid är ensam så beror det på att Simon jobbar väldigt mycket just nu. Han har även fått en ny typ av nattjobb 15.30-8.30 så det blir en del ensamma timmar här hemma, men så är det ju att vara lyxhustru =)

Nu är det dags att sova!! Hejja Kalla!!!

//Elin

HEJJA SVERIGE!!

Hela familjen bänkad framför det som skulle bli Sveriges sista match i OS.... men det fanns en hel del underhållningsvärde trots allt tycker jag!

En helt vanlig dag

Ja, det känns som det blivit en vana...

Vaknar av Märta-Kristin klockan sex. Myser så länge det går innan hon fått för mycket myror i benen eller lagt sig på Theodor allt för många gånger, det vill säga på sin höjd fem minuter. Sätter mig vid fotändan av sängen, sätter ner fötterna och konstaterar "det är kallt idag oxå".

Idag visade termometern -36 grader ute, 18 grader inne och av erfarenhet vet vi att det då är ca 8 grader inne på toa.

På med dubbla tröjor, byxor och stumpbyxor så såg vi fram emot ännu en dag i vårt älskade kök... Brukar ibland skämtsamt kalla det för fängelset men då får jag lite dåligt samvete, för vi kunde haft det betydligt sämre.

Ja ja vi är vana vid att fördriva tiden här hemma och de senaste dagarna har Märta förgyllt tiden med att prata =). Hon har ju inte sagt så mycket mer än;

pappa=alla personer i hennes omgivning

TITTA=alla saker som hon vill visa oss

thäää=alla saker hon vill göra

Sedan har vi ju lite olika djur och fordons läten oxå.

Nu har hon alltså utökat sin vokabulär.......

Lyssna se och njut =)

God natt alla nattugglor väl mött imorgon klockan sex!! (men då blir det hockey!!! HEJJA SVERIGE!!! )

//Elin

Jäsp!

Det blir sällan som man tänkt sig.

Min plan var att jag skulle sova nu, men ändå sitter jag här och jäspar med ögonen på halvtång. Klockan är 00.03 och nej det är inte hockeyn som hållit mig vaken även om jag gluttat på den i mellan åt också. Ryssland vann för övrigt. Nej just nu är det faktisk tvättmaskinen.

Efter att jag varit vaken sedan 4.00 i morse och inte sovit speciellt mycket dessförinnan heller beslutade jag mig för att jag skulle lägga mig tidigt i kväll. Det såg lovande ut till en början...

Märta-Kristin somnade på några röda och Theodor var inte långt efter han heller, så efter att jag tagit tag i disk och lite städning var jag på god väg mot sängen då jag hamnade i ett intressant samtal med min mor (vilket tro det eller ej inte händer så ofta p g a blöjbyten matning och skrikande barn). undertiden vi satt där och pratade började lilla mannen knö på sig och jag insåg att det var amningsdags alldeles strax så det var inte lönt att lägga sig innan detta var bort gjort.

Efter alla kvällsbestyr var undanröjda och jag precis skulle lägga mig vaknar Märta till och i normala fall somnar hon snabbt om men inte i kväll... När hon precis somnat var det dags för näste man att vakna. Det visade sig att han kissat ner hela sängen och sig själv så det var bara upp och byta alltihopa och sedan var det svårt att komma till ro igen. Han har inte riktigt somnat till ordentlig än utan ligger och knö... Ja här här sitter jag nu och inser att det bara är fem minuter kvar på tvätten så det är lika bra och vänta ut den, passa på att skriva lite och hänga upp tvätten för att sedan FÖRHOPPNINGSVIS få sova ett par timmar i alla fall innan det är dags för nästa matning.

Nu är tvättmaskinen färdig.

Sov gott alla som kan!

Elin

Lite bilder

Senaste kortet på Theodor, tisdag 16/2.

Här med bästis kusinen =)

Härlig dag i måndags ute i snön.

Märta med några polare! Oj vad vi njöt av dagen...

Som sagt... en dam som älskar att dra ut kläder och klättra.

Här i kombination, med en liten twist. Rena och smutsiga kläder blandat.

Mina två snyggingar!!

Olivia och Märta ute och busar i smällkalla vintern. -20 grader.

Lillebror med EN socke kvar på foten... =)

"Brumm" Märtas ord för bob skoter och bil. Vid detta tillfälle var hon arg som ett bi och skrek "Dää dää!!!!!" innan jag kom fram till att hon ju ville åka själv på bobben. Detta resulterade i att hon föll av mitt i backen och hamna med hela huvet i snön... när jag kom fram såg jag bara ett litet runt ansikre täckt med snö, en liten tunga som genast stack ut och slickade sig runt munnen och ett litet leende =). Ju fortare desto roligare gäller både med bob och skoter!!

Allt ska upp på huvet...

"Ahaaa" = Blöt puss på lillebror som verkar tåla hur mycket som helst.

Theodor med sin nya pyjamas. Tack Barbro!! vi älskar den och tänker på dig och din familj varje dag!!

Koncentrationen är på max när vår stora lilla älskling står vid diskbänken. Är det lönt att på peka att det inte finns en torr fläck inom en meters radie när hon diskat färdigt =)

En go gla litn klomp!!

Till min kära svägerska

Hummm. Nu sitter jag här och gnuggar geniknölarna. Jag har inget och hur mycket som helst att skriva... Det har inte hänt så mkt av värde att skriva om idag men det har hänt hur mkt som helst sedan sist jag skrev ... i höstast.

Det inte är lönt att skriva i kapp och i detta fallet skulle det ta alldeles för lång tid, så därav kommer bara en liten status tror jag.

Märta har blivit storasyster och över en dag blev hon stora damen. Till en början visste hon inte riktig vad hon skull tro om denna konstiga lilla varelse som invaderat hennes värld men ganska snabbt beslutade hon sig för att han var ok... rent utav praktisk...

Någon annan att dra av strumporna på, men bara den ena förstås.

Någon att krama och pussa när helst hon vill.

Alltid varm och go att ligga på

Vill alltid leka på hennes villkor.

Säger aldrig "Nej Märta"

Vad mer kan man önska sig som 2 åring??

Så har vår älskade dotter fått lite nya hobbys förutom lillebror. Vissa lite mindre välkomna än andra, men alltid lika söt när hon utför bragderna...

Klättra.

Klättra upp på stolen och upp på bordet

klättra upp på skötbordet

klättra upp i fönstret

klättra upp på vardagsrumsbordet

klättra upp och in i garderoben (efter att hon först rivit ut alla kläderna)

Sätta saker på huvudet

Strumpbyxor, kartonger, leksaker, plastpåsar, blöjjor, rena som smutsiga men favoriten är nog ändå MÖSSOR (som tur är).

Dra ut saker. ALLA saker. Det är som om hon tänker "Humm undrar om det gömmer sig något nytt längst in i denna låda... måste kolla. Nehe. I den här då??" och så går hon systematiskt runt hela lgh och kollar...

Men absoluta favvorit sysselsättningen är nog ändå.... (och här skulle jag ha haft ett kort på ett litet finger som petar upp så skulle alla som sett detta lilla finger fått säga "ja just det")...

Lilla snigel. Var, när och hur som helst. Jag lovar.

Och allt detta händer minst sjutton gånger om dagen.

Och så har vi ju kvar alla gamla favvoritsysselsättningar, så som bob skoter bada diska och busa =)

Ja det var en liten början av en beskrivning av vår vardag. Hade hur mycket bilder som helst som jag kunnat lägga upp men av någon anledning så går det inte. ?? en annan gång.

Och som avslutning ska jag lova att skriva lite oftare än en gång i halvåret =)

Amningsdags.

/ Elin

En Liten Theodor

Så har vår lilla familj vuxit, en liten Theodor såg det första ljuset utanför mammas mage Kl 07 00. Han väger 3740g (en hel bebis tyngre än Märta-Kristin=) och han är 52 cm lång en underbar krabat.

Fortsättning följer i morgon...

Är riktigt trött.

Men nu är vi två barns föräldrar.=)

Tack Gud för en underbar förlossning.

Äntligen höst

Idag har jag varit ute med mamma och plockat mina första hallon.

Det var väl egentligen mamma som skötte det där med plockningen men jag fick i alla fall äta av bären.

Det var roligt att vara ute i skogen och hilkan fick jag mest för att jag är så söt i den =)

Pricken över iet var nog ändå picknicken i solen där jag kunde leka med mina bär!!

/Märta via pappa

Surt sa räven...

Ja, jag varnade ju förut för snor och vi har fått en hel del av den varan den senaste veckan. Nu verkar förkylningen ha bedarrat, men det blev en liten sjukhus vistelse innan dess trotts allt.

Förra tisdagen fick Märta feber trotts att vi tyckte förkylningen blivit mycket bättre. Några dagar tidigare hade vi pratat med läkare på barn två angående hennes medicinering av pulmecort nu när hon var förkyld och de tyckte att vi skulle höra av oss om läget förändrades för henne. Så vi ringde, de sa "kom in", vi sa "SUCK".

Även om det bara var för en kontroll över dagen så kändes det drygt att kasta sig in i bilen med ca tio minuters "förberedelser" för att tillbringa resten av dagen i Umeå. Alla dagar den veckan var som små guldkorn som vi längtat efter hela sommaren. Det var ju den veckan som vi skulle ha våran riktig semestervecka med vår lilla familj. Den enda denna sommar....

När vi väl kom till Umeå och NUS så gick allt som en dans.... till en början. Lyssna lite här, trycka lite där, alvedon för febern och en jätte duktig liten flicka som fixade blodprovet hur bra som helst (även om de lyckades sticka sönder ett av kärlen). Sedan mumsade hon gott på sitt livs första isglass. Inte så farligt alls, tills de sa att vi skulle få stanna över natten för säkerhetsskull och Märta skulle få lite antibiotika... för säkerhetsskull... (problemet var att de var (är) rädda för att hon ska få phneomoni, lunginflamation)

Så här i efterhand är jag ju glad att vi åkte in med henne, men det känns faktiskt lite surt ändå, för det skulle ju vara VÅRAN mysvecka. Vi intalade oss att det skulle bli roligt att bo på hotell Björken och att vi skulle ha lite semester ändå...

Under kvällen får Märta ändå högre feber (alvedonen funkar inte) hon spyr både på kvällen och under morgonen. Får inte i sig sin medicin och totalvägrar att äta. Vi blir inskrivna under onsdagen och Märta får nål i armen. Där satt vi med ett matvägrande febrigt barn förpassade till en pytteliten bostasyta i dryga fyra dagar

Lördag konstaterar de att det inte blivit ngn lunginflamation och att vi får åka hem om hon kan ta sin medicin via munnen och behålla den. Det fixade hon och vi var på väg!!

Väl hemma väntade farmor med vofflor i stora lass ute i solen!! härligt!!! och även om vi inte var hemma förrän 14.30 han vi med både fotboll, dopp i älven, vofflor hos farmor, middag hos mormor, promenad runt byn och lite fiske toppat med ett sent kvällsfika i goda vänners lag.

Jag tror att vi tog igen hela vecka på en kväll =)

// Elin

SORVARNING!!!

Ja nu har det alltså hänt. Det vi har fasat för så länge. Märta har fått sin livs första riktiga förkylning.

(RS och lunginflammationen på sjukhuset tycker jag inte räknas som riktig förkylning...).

Vem vet var den kom ifrån. Jag och Simon är friska som nötkärnor (tack Gode Gud för det) så kanske beror det på att vi varit lite för oförsiktiga med resor ut i stora vida världen eller någon av kusinerna.... men det spelar ingen roll för det är troligast inte ett RS (inte säsong för det än) och hon hanterar det som Märta hanterar det mesta... full fart och ett leende på läpparna :) så säg vad denna tjej inte klarar av !!!

Lite värre är det nog dock med mamman... hon har nog en liten tendens att klaga över lite lite sömn och tröttheten i kroppen. Jag har svårt att slappna av och sova när Märta ligger och snörvlar bredvid. Och Simon jobbar natt så någon avlösning är det inte frågan om, dag som natt. Det är bara att trösta sig med att han drar in kosingen så vi har något att leva av.

Tyck för allt i världen inte synd om mig bara. Jag har ju den mest underbara dottern man kan tänka sig och en helt fantastisk familj så jag har inget att klaga över egentligen och lite för få sömn timmar hör ju föräldralotten till :)

// Elin

Kusin Kärlek!

Visst är det härligt med kusiner!!?Stora som små dyker de upp när Märta minst anar det och hon fullkommligt avgudar dem allihopa! Riktigt roligt tycker vi att det är och jag tror att kärleken till viss del är besvarad. Eller vad tror ni... :)

En av de långväga storkusinerna kom på besök och under den stunden fanns det inget annat i Märtas värld.

Det har varit några hektiska dagar när alla sju kusinerna varit samlade, men riktigt roligt har det varit. Vi kommer alla att sakna de små stunderna som vi haft tillsammans när de åkt hem till sitt. Och vem ska Märta då vara svans till... ??

Det är så roligt att se henne när hon är tillsamman med sina kusiner. Helt fascinerat sitter hon och iakttar dem tills hon så småningom kommer på att hon ju faktiskt också kan leka, och då är det främst härmapa och svans på kusinerna som gäller.

Det kommer verkligen att bli tomt efter dem!

// Elin

Rejäl revanch!!

Med tanke på allt som varit det senaste året så har vi inte haft någon barnvälsignelse och Ettårsfirandet nere i Sthlm i Januari hade Märta inte så stor behållning därav bestämde vi oss ganska snart efter att vi kommit hem att vi skulle ha en revanch fest.
En fest för livet, ett riktigt ettårskalas och barnvälsignelse i ett. Så blev det..








En fin välsignad stund tillsammans ute i naturen.























Sedan kalas med lite tillbehör!!










.







Tårtbuffe!!!!!!!!!!!!
Mums. Supergott!!!















Vad vore väl ett kalas utan en claon.
Vi fick tre =)

















Fiskedam.....















Lekar.
Såpafotboll.
Roligt både att spela och heja på!














Vinnarna tackar publik och motståndarna med sälen.











Sedan var det ju en hel del paket också... Tack för alla fina presenter!! och tack för alla som gjorde detta till vad det blev... en helsköööön fest!!!

LÄÄÄÄNGESEN

( Förfrukost, Råstrand åbacken kl 04.30 Ljuvligt)

Hallå alla vänner som fortfarande hoppas på att det kommer ett inlägg från oss. Väntan är nu över, här kommer information till er som vatten till en uttorkad växt=)

Jaja, kanske lite väl kufisk öppning men vad då jag sitter och skriver mycket sent (natt) och är nog inte riktigt vaken...

Så här ser situationen ut för oss.


Vi har varit hemma ett tag nu och börjar känna oss ganska så trygga i vår vardag, t.ex jag finhackar inte längre maten till Märta. Har varit livrädd för att hon skulle sätta i halsen igen men jag har börjat förstå att hon klarar av att äta vanlig mat inte bara soppa och finhackad pure.

Märta har börjat att krypa. Oj oj oj fort går det :). Man behöver bra vända ryggen till så har hon krypt iväg för att upptäcker nya spännande delar av världen. Nu har vi fullt schå att hålla efter henne (vipps så sittter hon i diskmaskinen).
Senaste dagarna har hon även visat prov på en ny typ av krypteknik... se själva.


Det absolut roligaste enligt Märta är att busa i sängen (mamma och pappas säng), där kan hon krypa omkring i timmar och tjoa skratta och leva rövare. Krypa Över pappa och krypa över mamma för att sedan vända sig om för att göra om proceduren över till andra sidan (riktigt bra träning).

En sak som är helt underbar med Märta är den enorma livsglädje som hon har. När hon vaknar upp på morgonen spelar ingen roll vilken tid eller hur hon vaknar upp så får man alltid se ett leende och ett par tindrande ögon som bara väntar på att få upptäcka nya saker.

Vi har blivit så välsingnade att våran dotter har fått denna möjlighet till ett liv trots allt det jobbiga som hon gått igenom.

Tack för alla böner och övrig hjälp!

By by IVA for ever!!

Hej på er alla trogna läsare. Ja, det var ett tag sedan vi skrev. Sanningen är den att när vi fick åka ner på IVA i umeå igen gick luften ur oss föräldrar. Allt gick ju så bra... och så händer detta. Det blev nog lite för mycket för oss. Men det har hänt en hel del sedan vi skrev sist.

Märta blev frisk från RS viruset och lunginflammationen och vi fick lämna IVA  efter 14 dagar och kom upp på barn 2 avdelningen (by by IVA for ever and ever).

 

 Allt rullade på och vi började ställa in oss på att vi skulle bli kvar tills de tyngsta medicinerna var borta, minst.  Jag ställde in mig på en låååång sjukhus vistelse, döm av min förvåning när barnläkaren säger

-vill ni inte åka på hem på permission över dagen.

-ja, de skulle vara riktigt roligt, när??????

-vad sägs om imorgon

-WATTT.... I MORGON??? 

De enda man vill är att få ta sin dotter hem, men när man ställs inför det faktum att det kan vara i morgon, betydlig

t snabbare än man någonsin kunnat tro, blir man riktigt skakig. Hur som helst trots alla frågetecken som tillslut blev utropstecken åkte vi hem på vår första permission den 3/3 2009 med mediciner och syrgas hack i häl och allt gick som en dans. 

Efter det gick allting fort. Jag tror Märta var lika less på sjukhus som vi var och kände att hon ville hem, för hon tillfrisknade väldigt snabbt efter första permisen. På bara några dagar kom matlusten tillbaka och det lilla extra syrgasbehov som hon hade försvann. 

Så fick vi äntligen packa våra väskor och åka hem på permission för att slutligen och till slut äntligen få bli utskrivna nu i måndags den 9 mars. Gissa om vi njöt =) Det fanns liksom något slags guld skimmer över hela tillvaron. Det var till och med en fröjd att få tuta på renarna som i vanlig ordning tagit över körbanan!! Home sweet home!

Det känns helt avlägset nu att tänka att vi för bara några månader sedan var rädda för att vi aldrig skulle få åka hem med vår dotter. 

Märta är verkligen en överlevare!

Vi har så otroligt mycket att vara tacksamma för. 

Tack för allt stöd som vi har fått av era inlägg, alla uppmuntrande ord, hälsningar och stöttande handlingar på olika sätt. Tänk va rika vi är som har sådana vänner!!!

Nu ser vi framåt och i nästa inlägg ska vi skriva lite mer om hur det går med Märtas Rehabilitering/återhämtning. 

Vi ses och hörs, ha de bäst

Vi ÄR HEMMA. TJOHOO!!!!!

Bakslag

Det är väll så här det är, det går jätte bra en stund men så åker man på ett bakslag. 

Bakslaget som drabbade oss den här gången var att Märta fick ett RS virus plus en lunginflammation.

Det gjorde att hon fick svårt att andas ut, hon fick slita hårt de första dagarna. 

Men nu har det vänt igen och hon börjar bli bättre.

Allt på en gång. 

Ja, så det har blivit en vistelse på iva här i Umeå IGEN....  

En sjuksköterska sa till mig att

- ni har en stark dotter, att hon inte har behövt respirator är ju fantastiskt, vi har haft barn som varit fult friska innan RS infektionen, som vi har måsta lägga i respirator. 

Ja våran dotter är en FIGHTER...

Starkare än somliga tror...

Nu börjar vi bli lite less på sjukhus, men vi är ett steg närmare hem. 

Tack för all hjälp med uppmuntrande ord och förböner. 

Vi ses