Äntligen höst

Idag har jag varit ute med mamma och plockat mina första hallon.

Det var väl egentligen mamma som skötte det där med plockningen men jag fick i alla fall äta av bären.

Det var roligt att vara ute i skogen och hilkan fick jag mest för att jag är så söt i den =)

Pricken över iet var nog ändå picknicken i solen där jag kunde leka med mina bär!!

/Märta via pappa

Surt sa räven...

Ja, jag varnade ju förut för snor och vi har fått en hel del av den varan den senaste veckan. Nu verkar förkylningen ha bedarrat, men det blev en liten sjukhus vistelse innan dess trotts allt.

Förra tisdagen fick Märta feber trotts att vi tyckte förkylningen blivit mycket bättre. Några dagar tidigare hade vi pratat med läkare på barn två angående hennes medicinering av pulmecort nu när hon var förkyld och de tyckte att vi skulle höra av oss om läget förändrades för henne. Så vi ringde, de sa "kom in", vi sa "SUCK".

Även om det bara var för en kontroll över dagen så kändes det drygt att kasta sig in i bilen med ca tio minuters "förberedelser" för att tillbringa resten av dagen i Umeå. Alla dagar den veckan var som små guldkorn som vi längtat efter hela sommaren. Det var ju den veckan som vi skulle ha våran riktig semestervecka med vår lilla familj. Den enda denna sommar....

När vi väl kom till Umeå och NUS så gick allt som en dans.... till en början. Lyssna lite här, trycka lite där, alvedon för febern och en jätte duktig liten flicka som fixade blodprovet hur bra som helst (även om de lyckades sticka sönder ett av kärlen). Sedan mumsade hon gott på sitt livs första isglass. Inte så farligt alls, tills de sa att vi skulle få stanna över natten för säkerhetsskull och Märta skulle få lite antibiotika... för säkerhetsskull... (problemet var att de var (är) rädda för att hon ska få phneomoni, lunginflamation)

Så här i efterhand är jag ju glad att vi åkte in med henne, men det känns faktiskt lite surt ändå, för det skulle ju vara VÅRAN mysvecka. Vi intalade oss att det skulle bli roligt att bo på hotell Björken och att vi skulle ha lite semester ändå...

Under kvällen får Märta ändå högre feber (alvedonen funkar inte) hon spyr både på kvällen och under morgonen. Får inte i sig sin medicin och totalvägrar att äta. Vi blir inskrivna under onsdagen och Märta får nål i armen. Där satt vi med ett matvägrande febrigt barn förpassade till en pytteliten bostasyta i dryga fyra dagar

Lördag konstaterar de att det inte blivit ngn lunginflamation och att vi får åka hem om hon kan ta sin medicin via munnen och behålla den. Det fixade hon och vi var på väg!!

Väl hemma väntade farmor med vofflor i stora lass ute i solen!! härligt!!! och även om vi inte var hemma förrän 14.30 han vi med både fotboll, dopp i älven, vofflor hos farmor, middag hos mormor, promenad runt byn och lite fiske toppat med ett sent kvällsfika i goda vänners lag.

Jag tror att vi tog igen hela vecka på en kväll =)

// Elin

SORVARNING!!!

Ja nu har det alltså hänt. Det vi har fasat för så länge. Märta har fått sin livs första riktiga förkylning.

(RS och lunginflammationen på sjukhuset tycker jag inte räknas som riktig förkylning...).

Vem vet var den kom ifrån. Jag och Simon är friska som nötkärnor (tack Gode Gud för det) så kanske beror det på att vi varit lite för oförsiktiga med resor ut i stora vida världen eller någon av kusinerna.... men det spelar ingen roll för det är troligast inte ett RS (inte säsong för det än) och hon hanterar det som Märta hanterar det mesta... full fart och ett leende på läpparna :) så säg vad denna tjej inte klarar av !!!

Lite värre är det nog dock med mamman... hon har nog en liten tendens att klaga över lite lite sömn och tröttheten i kroppen. Jag har svårt att slappna av och sova när Märta ligger och snörvlar bredvid. Och Simon jobbar natt så någon avlösning är det inte frågan om, dag som natt. Det är bara att trösta sig med att han drar in kosingen så vi har något att leva av.

Tyck för allt i världen inte synd om mig bara. Jag har ju den mest underbara dottern man kan tänka sig och en helt fantastisk familj så jag har inget att klaga över egentligen och lite för få sömn timmar hör ju föräldralotten till :)

// Elin

Kusin Kärlek!

Visst är det härligt med kusiner!!?Stora som små dyker de upp när Märta minst anar det och hon fullkommligt avgudar dem allihopa! Riktigt roligt tycker vi att det är och jag tror att kärleken till viss del är besvarad. Eller vad tror ni... :)

En av de långväga storkusinerna kom på besök och under den stunden fanns det inget annat i Märtas värld.

Det har varit några hektiska dagar när alla sju kusinerna varit samlade, men riktigt roligt har det varit. Vi kommer alla att sakna de små stunderna som vi haft tillsammans när de åkt hem till sitt. Och vem ska Märta då vara svans till... ??

Det är så roligt att se henne när hon är tillsamman med sina kusiner. Helt fascinerat sitter hon och iakttar dem tills hon så småningom kommer på att hon ju faktiskt också kan leka, och då är det främst härmapa och svans på kusinerna som gäller.

Det kommer verkligen att bli tomt efter dem!

// Elin

Rejäl revanch!!

Med tanke på allt som varit det senaste året så har vi inte haft någon barnvälsignelse och Ettårsfirandet nere i Sthlm i Januari hade Märta inte så stor behållning därav bestämde vi oss ganska snart efter att vi kommit hem att vi skulle ha en revanch fest.
En fest för livet, ett riktigt ettårskalas och barnvälsignelse i ett. Så blev det..








En fin välsignad stund tillsammans ute i naturen.























Sedan kalas med lite tillbehör!!










.







Tårtbuffe!!!!!!!!!!!!
Mums. Supergott!!!















Vad vore väl ett kalas utan en claon.
Vi fick tre =)

















Fiskedam.....















Lekar.
Såpafotboll.
Roligt både att spela och heja på!














Vinnarna tackar publik och motståndarna med sälen.











Sedan var det ju en hel del paket också... Tack för alla fina presenter!! och tack för alla som gjorde detta till vad det blev... en helsköööön fest!!!

LÄÄÄÄNGESEN

( Förfrukost, Råstrand åbacken kl 04.30 Ljuvligt)

Hallå alla vänner som fortfarande hoppas på att det kommer ett inlägg från oss. Väntan är nu över, här kommer information till er som vatten till en uttorkad växt=)

Jaja, kanske lite väl kufisk öppning men vad då jag sitter och skriver mycket sent (natt) och är nog inte riktigt vaken...

Så här ser situationen ut för oss.


Vi har varit hemma ett tag nu och börjar känna oss ganska så trygga i vår vardag, t.ex jag finhackar inte längre maten till Märta. Har varit livrädd för att hon skulle sätta i halsen igen men jag har börjat förstå att hon klarar av att äta vanlig mat inte bara soppa och finhackad pure.

Märta har börjat att krypa. Oj oj oj fort går det :). Man behöver bra vända ryggen till så har hon krypt iväg för att upptäcker nya spännande delar av världen. Nu har vi fullt schå att hålla efter henne (vipps så sittter hon i diskmaskinen).
Senaste dagarna har hon även visat prov på en ny typ av krypteknik... se själva.


Det absolut roligaste enligt Märta är att busa i sängen (mamma och pappas säng), där kan hon krypa omkring i timmar och tjoa skratta och leva rövare. Krypa Över pappa och krypa över mamma för att sedan vända sig om för att göra om proceduren över till andra sidan (riktigt bra träning).

En sak som är helt underbar med Märta är den enorma livsglädje som hon har. När hon vaknar upp på morgonen spelar ingen roll vilken tid eller hur hon vaknar upp så får man alltid se ett leende och ett par tindrande ögon som bara väntar på att få upptäcka nya saker.

Vi har blivit så välsingnade att våran dotter har fått denna möjlighet till ett liv trots allt det jobbiga som hon gått igenom.

Tack för alla böner och övrig hjälp!

By by IVA for ever!!

Hej på er alla trogna läsare. Ja, det var ett tag sedan vi skrev. Sanningen är den att när vi fick åka ner på IVA i umeå igen gick luften ur oss föräldrar. Allt gick ju så bra... och så händer detta. Det blev nog lite för mycket för oss. Men det har hänt en hel del sedan vi skrev sist.

Märta blev frisk från RS viruset och lunginflammationen och vi fick lämna IVA  efter 14 dagar och kom upp på barn 2 avdelningen (by by IVA for ever and ever).

 

 Allt rullade på och vi började ställa in oss på att vi skulle bli kvar tills de tyngsta medicinerna var borta, minst.  Jag ställde in mig på en låååång sjukhus vistelse, döm av min förvåning när barnläkaren säger

-vill ni inte åka på hem på permission över dagen.

-ja, de skulle vara riktigt roligt, när??????

-vad sägs om imorgon

-WATTT.... I MORGON??? 

De enda man vill är att få ta sin dotter hem, men när man ställs inför det faktum att det kan vara i morgon, betydlig

t snabbare än man någonsin kunnat tro, blir man riktigt skakig. Hur som helst trots alla frågetecken som tillslut blev utropstecken åkte vi hem på vår första permission den 3/3 2009 med mediciner och syrgas hack i häl och allt gick som en dans. 

Efter det gick allting fort. Jag tror Märta var lika less på sjukhus som vi var och kände att hon ville hem, för hon tillfrisknade väldigt snabbt efter första permisen. På bara några dagar kom matlusten tillbaka och det lilla extra syrgasbehov som hon hade försvann. 

Så fick vi äntligen packa våra väskor och åka hem på permission för att slutligen och till slut äntligen få bli utskrivna nu i måndags den 9 mars. Gissa om vi njöt =) Det fanns liksom något slags guld skimmer över hela tillvaron. Det var till och med en fröjd att få tuta på renarna som i vanlig ordning tagit över körbanan!! Home sweet home!

Det känns helt avlägset nu att tänka att vi för bara några månader sedan var rädda för att vi aldrig skulle få åka hem med vår dotter. 

Märta är verkligen en överlevare!

Vi har så otroligt mycket att vara tacksamma för. 

Tack för allt stöd som vi har fått av era inlägg, alla uppmuntrande ord, hälsningar och stöttande handlingar på olika sätt. Tänk va rika vi är som har sådana vänner!!!

Nu ser vi framåt och i nästa inlägg ska vi skriva lite mer om hur det går med Märtas Rehabilitering/återhämtning. 

Vi ses och hörs, ha de bäst

Vi ÄR HEMMA. TJOHOO!!!!!