Ja det var en vecka sedan vi skrev sist och det känns lite förargligt att vi inte tagit oss tid tidigare, men det är inget vi kan göra ngt åt just nu. Jag har gått och grunnat lite på det gångna året och jag tror att jag ska skriva ihop en liten krönika. Kanske kan jag sona lite av vår bloggfrånvaro genom den... =)
Det har i alla fall hänt en hel del denna vecka och jag kan nog tyvärr inte återberätta allt, men lite ska jag väl kunna dela med mig av...
Vi blev inte speciellt långvariga på BIMA utan fick efter ett dygn flytta över till LIVA (Långtids IVA). Där hade vi sådan tur att Märta hamnade i sängen brevid sin söta pojkvän som flyttat dit en vecka tidigare.
På LIVA var det lite lösare tyglar och vi kunde gå/åka runt med Märta på avdelningen och ta emot lite besök av kära vänner. I det stora hela verkade Märta stortrivas. Vi körde hårt med andningsgymnastiken och kom fram till att CPAPen inte var något för Märta (skönt, för hon hatade den verkligen), resultatet blev i alla fall att hennes andning förbättrades och lungröntgen visade att lungorna tillfrisknat avsevärt.
Även motoriskt har Märta utvecklats en hel del. Varje dag har hon gjort små framsteg från att börja kunna hålla upp sitt eget huvud till att stötta sig på benen och kunna sitta och hålla balansen alldeles själv!!
Så i Onsdags började det pratas om hemfärd på fredag eller någon gång nästa vecka. Torsdag klockan sju får vi veta att hemresan är planerad till på måndag fm. Klockan halv elva står vi och nattar Märta när en läkare kommer in och säger "och här ska resas hem imorgon". Vi förklarar att vi reser på måndag men han säger att sos ringt och bekräftat resan imorgon. Vi står som frågetecken innan läget går upp för oss. Vi ska resa hem till norrland om 11 timmar!!!
Sedan går allt med en rasande fart. Upp och packa alla saker och göra allt färdigt för resan och med packningen kommer frågorna, "kommer vi att åka med ambulansflyget eller reguljärt? är det någ on som bokat våra biljetter? ska vi boka? är det vår sak att betala för resan?
Klockan är 01.30 när vi är någorlunda färdiga med alla saker och ingen aning om hur
vi ska ta oss hem...
10.00 sitter vi färdiga och väntar fortfarande ovetandes.
13.00 kommer ambulanspersonalen halvspringandes "är ni färdiga? vi har lite brottom..." efter vad vi förstått hade det blivit en liten miss med våran resa så det hela slutar med att även vi får åka ambulansflyg! Skönt!!!
Nu är vi alltså här, på Norrlands Universitetssjukhus tillsammans med vår älskade dotter och med riktig vinter utanför fönsterrutan. Nästa steg är Strycksele!!! Home sweet home!!!
Sedan går allt med en rasande fart. Upp och packa alla saker och göra allt färdigt för resan och med packningen kommer frågorna, "kommer vi att åka med ambulansflyget eller reguljärt? är det någ on som bokat våra biljetter? ska vi boka? är det vår sak att betala för resan?
Klockan är 01.30 när vi är någorlunda färdiga med alla saker och ingen aning om hur
vi ska ta oss hem...10.00 sitter vi färdiga och väntar fortfarande ovetandes.
13.00 kommer ambulanspersonalen halvspringandes "är ni färdiga? vi har lite brottom..." efter vad vi förstått hade det blivit en liten miss med våran resa så det hela slutar med att även vi får åka ambulansflyg! Skönt!!!
Nu är vi alltså här, på Norrlands Universitetssjukhus tillsammans med vår älskade dotter och med riktig vinter utanför fönsterrutan. Nästa steg är Strycksele!!! Home sweet home!!!
8 kommentarer:
Hej på er igen!
Det var ett tag sen jag fick tid att läsa er blogg, men mitt hjärta har verkligen varit med er. I fredags kom jag och min fru Siri hem ifrån 1 veckas semester i Hurghada i Egypten och bättre hemkomst kan man inte få då man nu läser att ni äntligen kommit hem till Umé. Synd att vi inte hann ses, men jag har varit förkylld sen i julas fram och tillbaka, så jag har inte viljat ta kontakt.
Men återigen, tack och lov att ni är hemma med lilla Märta, och lycka till på "Ume Lassarett", hoppas ni snart är hemma i Strycksele, å hälsa Tommmy & Elsa
/Goa kramar från Sven & Siri
Välkommen till Umeå!
Jag gläder mig åt varje litet steg som Märta tar i rätt riktning. Och nu är det ju ett stort steg som tagits mot Norrland, friskluft och tillfrisknande. Jag fortsätter att be för Märta och hennes föräldrar.
Nils Ulander
Hallå hallå!
Här sitter jag i min lägenhet och ser (nästan) den stora byggnaden i vilken ni befinner er i. När jag gick till skolan i morse kollade jag på sjukhuset och sa hej till er och det kommer jag göra varje dag jag går till och från skolan, det ska ni veta.
Jag är väldigt glad över att ni fått komma hem till Norrland och därför vill jag baka en kaka till er. Vad vill ni ha och när vill ni ha den?
Kram
Hej och välkomna till Umeå. Jag gläds med er att ni kommit så långt på er resa åter till verkligheten. Vi är fortfarande med er och ber för er. Ni har ett speciellt rum i Jessicas hjärta hon ber för er och tar varje tillfälle att nämna att vi skall be för Märta. Ha det så bra ni kan och ni har säkert bra personal som ger er det bästa stöd ni kan behöva. Vädret den sista tiden kunde ju ha varit bättre när ni nu kom hemöver. Men idag fick vi ju se solen. På fredag åker vi till vårt älskade Strycksele. Många hälsningar från Calle och Harriet.
Glädje utan gräns, ni är i Umeå. Bilderna från flyget talar och det går inte hålla tillbaka glädje tårarna. Tycker allt gått så fort sista veckorna, det verkar som om Märta längtar hem eller också är det föräldrarnas längtan som smittat av sig. Vi känner alla att Guds omsorg har varit stor och att bönens makt fortfarande fungerar.
Ett till ryck i bönelinan för sista tiden på sjukhuset och att det kommer hem en pigg, frisk, ej rosslande Märta-Kristin.
JAJJEMÄN... Nu har det äntligen hänt, ni är så gott som hemma =)
Välkomna och kramar i mängd!
Helt underbart att ni snart är HEMMA. Märta är en stark tjej, helt underbart att se er och prata med er på nätet. snart ses vi i verkligheten. Många kramar. saknar er.
Oj så härligt att få se dig/er en liten snabbis idag!
Kramarna är många!
// Magda.
Skicka en kommentar