Vardag

Ja, jag tror att vardagen börjar infinna sig nu efter ca två veckor. Föräldrarna har åkt hem, Simon har återgått till arbetet och jag får börja känna på hur det känns att vara mamma på heltid utan någon som kommer till min undsättning om jag måste gå på toa eller äta. Jag måste erkänna att det faktiskt är helt underbart! förstå mig rätt nu, det har varit riktigt härligt att få ha alla runtomkring sig oxå men nu känns det som om jag är mamma på riktigt. Det är ju det här som jag har väntat på halva livet. En liten människa som är helt beroende av min omsorg och som jag får slösa hur mycket kärlek på som helst. Inte blir det sämmre av att denna lilla människa är den sötaste i världen och älskar att krypa ihop som en liten larv mot min bröstkorg. Gissa om jag skämmer bort henne något!!! men enligt sjuksyster kan små bäbisar inte få för mycket av närhet så jag gör mitt bästa :). Som den tävlingsmänniska jag är så blir det ju inte sämra av att vardagens små bestyr och små saker helt plötsligt blir till utmaningar som ska övervinnas. Äta, gå på toa, bädda, diska, städa och tvätta har helt plötsligt inte blivit så självklara saker som det en gång var men med detta leende mot mig mellan varven är det extra roligt!! livet som mor är bra underbart!!
Vardag. Min spontana känsla när jag hör ordet vardag är lite negativ. Ganska grå och dyster, likgiltig, var dag den samma lik. Visst kan det vara så... eller så inte alls :)!!