Vardag

Ja, jag tror att vardagen börjar infinna sig nu efter ca två veckor. Föräldrarna har åkt hem, Simon har återgått till arbetet och jag får börja känna på hur det känns att vara mamma på heltid utan någon som kommer till min undsättning om jag måste gå på toa eller äta. Jag måste erkänna att det faktiskt är helt underbart! förstå mig rätt nu, det har varit riktigt härligt att få ha alla runtomkring sig oxå men nu känns det som om jag är mamma på riktigt. Det är ju det här som jag har väntat på halva livet. En liten människa som är helt beroende av min omsorg och som jag får slösa hur mycket kärlek på som helst. Inte blir det sämmre av att denna lilla människa är den sötaste i världen och älskar att krypa ihop som en liten larv mot min bröstkorg. Gissa om jag skämmer bort henne något!!! men enligt sjuksyster kan små bäbisar inte få för mycket av närhet så jag gör mitt bästa :). Som den tävlingsmänniska jag är så blir det ju inte sämra av att vardagens små bestyr och små saker helt plötsligt blir till utmaningar som ska övervinnas. Äta, gå på toa, bädda, diska, städa och tvätta har helt plötsligt inte blivit så självklara saker som det en gång var men med detta leende mot mig mellan varven är det extra roligt!! livet som mor är bra underbart!!
Vardag. Min spontana känsla när jag hör ordet vardag är lite negativ. Ganska grå och dyster, likgiltig, var dag den samma lik. Visst kan det vara så... eller så inte alls :)!!

Underbara föräldrar!

Mycket kan man säga om lilla familjen önnbo, men en sak är då säket. Vi suger när det gäller bloggskrivande. Jag trodde nog att det skulle bli bättre när vi kom hem och hade nära till datorn, men inte då... Jag är lessen men det blir nog inte bättre än så här, så ni får ha tålamod och hålla tillgodo med det lilla ni får.

Kan meddela er att efter tre besök hos BVC kan vi konstatera att viktuppgången fortsätter omän inte riktigt med lika hög hastighetsom på sjukhuset. Senast igår fredag 4 april mätte vågen 2735 gram, så frammåt går det fortfarande.

Härom dagen satt jag och Simon och pratade om sjukhusvistelsen och jag kom fram till att jag tycker att bland det jobbigaste med det hela har varit att jag inte fått dela den största händelsen i vårt liv med dem som betyder allra mäst för mig. Men nu äntligen har jag fått visa vår skatt för mina föräldrar och syster. De kom förra lördagskvällen och under veckan som gått har vi haft förmånen att få rå om dem aldeles själva coh jag har njutigt varje nimut av tiden. Jag har en viss känsla av att de har njutugt en del också... ta en titt på dessa kort :)!

Det har varit så roligt och skönt att har er här och ni har lämnat tre tacksamma familjemedlämmar och en tandkräm efter er :)!! vi älskar er så mycket och länktar redan efter er!

Äntligen Hemma!!!!!!!!!!!!

Hej alla galada vänner,
Nu har vi varit hemma i en vecka känns nästan som om vi aldrig har varit på sjukhus (men bara nästan)
Det känns i alla fall helt underbart att få sova i sin egna säng, laga sin egen mat, sitta i sin egen soffa (vi har världens skönaste soffa:)
Till och med att få äta med våra egna bestick men framför allt att få rå om våran lilla tjej helt själva.
sista tiden på sjukhuset blev en lång tålamods prövande väntan på att lill tjejen skulle växa på sig så pass att hon kunde ätta helt själv.
Så äntligen kom dagen då vi fick skrivas ut, vilken dag. måndag 24 mars.
Exakt 9 veckor efterv ambulans färden och på dagen 2 månader efter tillkomsten av vår underbara lilla dotter.
Idag ska vi till barnmorskan och se hur tjock hon har blivit. (vi hoppas på en rejäl vikt uppgång)
Vi återkommer med mer detalier.

Här är jag på väg hem i mina fina kläder. Overolen från farfars och mormor har stickat min fina mössa!

Idag fyller jag en månad!!

Söndag 24 februari

En månad gammal är hon nu och vi är mäkta stolta och glada över vår lilla tjej. Just nu väger hon 1900 gram och det syns verkligen på henne att hon har växt. Hon har fått en liten rumpa och en extra haka =).

Igår vi bodde vi två trappor ner i källaren bland katakomberna, granne med gymmet. Nu har vi fått byta ut dom svettiga gammla grannarna till goa små bebisar. Vi har Flyttat upp på avdelningen och ihop med vår tjej!!! gissa om vi myser? nu kan vi pussa och gosa med henne hur mycket som helst och när som helst =).

Den senaste tiden har vi inte haft så mycket tid över till att skriva men det heter ju "en bild säger mer än tusen ord" så vi kompenserar de uteblivna orden med lite blider =).

Här kommer lite smått och gott...


Hänt en hel del vist:)

14 februari och vår fjärde bröllopsdag

Nu har vi varit gifta i fyra år och tiden har gått ganska fort. Fyra år sedan den dagen vi sa ja till varandra i Vindelns kyrka. Fyra underbara, händelse rika år tillsammans.
Nu har vi även fått ett barn och ska spendera våran bröllopsdag på västerviks sjukhus.
Vad kan man göra på alla hjärtans dag på ett sjukhus?
Vi tog oss friheten att mellan matningarna åka iväg på en picknick vid havet.
Vi åkte till ett ställe här i Västervik som heter Gränsö, gick på vandrings led och hittade den perfekta platsen för vår picknick. Det var en fantastisk dag med solsken.

Här är lite bildbevis.

Framsteg

Denna vecka har det hänt hur mycke som hälst.
1, För att minska belastningen på hjärtat, har hon fått vätskedrivande vilket har resultera till att pulsen har sjunkigt från ca 175 slag i minuten till ca 155.
2, Våran lilla tjej kan hålla värmen själv så bra att hon inte behöver ligga i en varmvatten säng.
3, Hon har en så bra hjärtrytm att vi har fått plocka av henne elektronerna som mätar hjärtfekvensen.
4. Hela dena vecka har hon från och till klarat sig utan syrgas kortare perioder. I tisdags var hon utan syrgas i 2,5 timar och idag torsdag, har hon varit utan syrgas mellan 01:00 till 09:00 (Rekord)
5, Nu väger våran kära dotter 1790 g

Ultraljud på hjärtat

Lördag 9 februari

Idag har de gjort ett ultraljud på hjärtat för att se om medecinen hade gjort någon verkan så att ducktuskärlet stängt sig eller om det finns något annat som spökar i hjärtat. Doktor Bengt kollade också en del av kroppspulsådern men allt verkade vara bra förutom att ducktus inte hade stängt sig. Typiskt.
Doktorn sa att detta felet är vanligt bland dem som är förtidigt födda. Så just nu väntar vi och ser vad som kommer att hända och vad läkarna tycker att vi ska göra. Svaret kommer på måndag. Tyvärr har hon fortfarande alldeles för hög puls och resp och Läkaren förvarnade oss att det nog kan bli en operation.
Trotts det känns det idag som om vi har tagit ett stort steg fram mot att få åka hem med våran lilla dotter. Hon har nämligen fått komma ut ur kuvösen och ner i en värmevattensäng.
Det känns underbart att få se henne på nära håll, kunna snusa och pussa på henne och ta upp henne när man vill. Vi har väl tagit si sådär tjugo kort på henne nu när det inte är en tjock kuvösvägg i vägen. Hon är hur söt som helst!!!! Nästa milstolpe blir när vi får ta bort sonden.En annan rolig händelse är att hon idag väger 1405 gram!!! Känns bra att veta att hon går upp som hon ska. Det är som en försäkring på att hon faktiskt mår ganska bra trotts allt.

Från koja till slott!