I goda händer...

Jag tänkte att det kanske var dags :)
Mycket har hänt sen sist och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Den första november gick flyttlasset från Oskarshamn till Strycksele. Det var med blandade känslor men mest glädje måste jag säga även om det kändes tungt att lämna kära vänner.
Efter nästan ett dygn på tåget var jag och Märta framme i Strycksele där det gnistrade i snön av solen och farmor och mormor inte kunde säga nog många gånger hur roligt det kändes att vi var hemma. Det tyckte vi oxå och blotta tanken på att vi i år kulle få uppleva vintern med riktig snö fick det att pirra i magen på oss!!
Märta verkar stortrivas med alla släktingar på nära håll och hon har dessutom fått en kattunge till granne som hon älskar att titta på och allra helst slita i svansen :)... hon pratar för fullt på sitt eget lilla språk men två riktiga ord har hon lärt sig. Pappa och Tisse (kisse)... snart kryper hon också!!! Här går det så fort att vi inte riktigt hinner med.... men så plötligt fick vi annat att bekymmra oss för...

I onsdags efter att jag tvättat av den dagliga inpackningen av middag ur hennes hår fick hon svårt att andas och bara på några sekunder var hon blå över munnen och det tjöt ur luftvägarna när hon försökte andas. Hon blev rädd och jag och Simon fick panik.... Jag trodde aldrig att hon skulle klara det när jag tänkte på att ambulansen var minst 20 minuter bort och såg henne halvt avsvimmad i Simons famn... Men tätheten släppte lite och hon fick bättre färg efter ngra minuter och även om hon fick slita för att få luft och det tjöt i luftvägarna så mötte hon ambulanspersonalen med ett leende. Vår underbara dotter som alltid har ett leende över till alla...

Sedan bar det av till Lycksele och därifrån med nål i huvudet och dropp till Umeå. Fler nålar och undersökningar och tillslut fick vi somna kl ett på natten i sal 22 på barnavdelningen. Men natten förflöt inte speciellt lungt, så innan morgonen grydde låg vi nere på IVA och Märta blev bara tröttare och fick svårare att andas. Dr Fredrik tillsammans med ett helt gäng specialistläkare slet sitt hår och funderade på vad som var på tok och vad de skulle våga göra... det blev en tung väntan och många turer hit och dit (de förstod inte riktigt vad de såg på skiktröntgen) innan vi slutligen skulle åka till Göteborg. 15 minuter innan avgång ringer de och säger att de inte har plats....... Då sjönk modet. Märta var så trött och hade så svårt att få i sig luft och de vågade inte göra något i Umeå med rädsla för att det skulle bli helt stopp i luftvägarna. Minuterna var långa innan vi fick beskedet, vi skulle få åka till Stockholm.

Halv sex på fredag kväll lyfte planet med Märta på väg till Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Tanken var att de där skulle kunna göra en skiktröntgen under narkos (och med full beredskap för ev helt luftstopp, ECMO beredskap) för att kunna avgöra vad som var på tok och vad som skulle göras åt saken. På lördagen strejkade den femte i raden av nåla som hon hade på huvudet och de bestämde sig för att gå in på operaton för att sätta en ny nål i jumsken i en större ven och under lite narkos. Detta gick inte riktigt som tänkt och hon skrämde läkarna rejält. Då beslutades att hon skulle gå på ECMO så fort som möjligt vilket var söndag morgon. Det var inte roligt att se henne i detta tillstånd, huvudet bakåt lutat kippandes efter luft... jag trodde aldrig att hon skulle orka hela natten. Hon är en så otrolig kämpe!!! En riktig Mirakel Miranda!!!
Söndagen kom och när Simon (som var först ner till BIVA) kom in på salen för att säga god morgon till Märta blev hon så glad att personalen fick tårar i ögonen när de såg henne. Tyvärr var det svårt för henne att hantera alla känslor och samtidigt andas så hon gick ner sig en del. Vårt jobb blev att hålla henne lugn tills de hämtade henne till operation...

Operatoinen gick inte riktigt som de tänkte så det blev en ännu en lång väntan men så slutligen fick vi gå och hälsa på henne igår vid middagstid och det kändes så skönt att se henne.
Nu ligger hon i ECMO och sover så lungt. ECMO innebär att man tar ut blodet syresätter det i en konstgjord lunga och stoppar tillbaka det igen. I hennes fall tar de ut det i en ven på halsen och stoppar in det i en ven i jumsken.

Idag har de gjort en gastroskopi och en ny skiktröntgen och fastställt orsaken till varför hon har blivit rossligare den senaste tiden och varför hon fick så svårt att andas. Jag tänker inte gå in på det för det blir aldeles för svårt att med ord förklara, men det är ett väldigt ovanligt fel förmodligen i kombination med komplikationer från förra operationen... jag vet inte hur många gånger vi har fått höra att hon är unik och den senaste läkaren kallade henne raritet. Inte för att de behöver övertyga oss om att hon är speciell, det vet vi redan !!! :)

Just nu i denna stund vet de inte hur de ska åtgärda det hela men att det blir en ordentlig operation tror jag jag kan lova, men däremot om den blir här i Stockholm eller i London vet jag inte..... det har varit så mång turer nu att det är lika bra att bara vänta och se.

Sammanfattningsvis; vi har världens bästa dotter!!, alla beslut från att ringa ambulansen till att ligga i ECMO har varit helt rätt tagna, på alla sätt är hon i goda händer !!! Tack för alla förböner!!!

Tänkte att det är bäst att skriva lite trotts att orken och lusten inte har infunnit sig under hela dagen... risken finns att det går månader om jag inte tar tag i det tillräckligt snart...

Já ja två veckor har gått sedan sist och en hel del har hänt. Farmor och farfar har häsat på och då passade vi på att hälsa på på Kalmar slott, möblera om, laga mat på morikkan och gå lite vilse (får nog ta på mig den sistnämda bedriften). Det var några riktigt trevliga dagar och vi hade gärna haft dem här för oss själva några dagar till men plikten kallade för dem.

Vi har hunnit vara till både BVCoch barnmottagningen i Västervik och vi kan konstatera att tjejen växer (5460 gr igår)! Vi var på återkontroll igår och enligt doktor Bylund så ser det riktigt bra ut med hjärtat. Tyvärr har hon fått lite utslag på kroppen så vi har fått börja om med en lättare typ av smörjbehandling av samma sort som i sommras men det ska nog snart vara puts väck om jag får bestämma :). Hennes rosslande tycker vi också har tilltagit vilket ingen riktigt förstår hur eller varför så lite fundersamma är vi allt... i samråd med Dr Bylund ska vi nog börja om med inhalationsbehandlingen morgon och kväll för att se om det hjälper. Först ska jag försöka antekna när och hur mycket hon rosslar i några dagar för att ha lite att jämföra med. Detta bara för att få lite (någorlunda) objektivt perspektiv på det hela. Det är så svårt att bara uppskatta rosslandet. "Idag har hon låtit mycket" vad säger det igentligen??

Så till den STÖRSTA nyheten ändå. Märta har fått en ny liten kusin!!! familjen Karlsson i Hagaskog Ingatorp har välsignats med en liten Joel. En riktig liten go bit med en massa mörkt långt hår!!

Nu längtar huvud och ben efter sängen och en god natts sömn... även om det med all säkerhet blir lite pysslande även i natt. Märta har haft lite svårt att komma till ro de senaste kvällarna och jag har fått upp och gå några gånger på förnatten men jag kan i alla fall meddela att lilla damen nu bara äter var tredje timme!!! så det går frammåt och en väldigt :) vacker dag kanske även jag åter igen kan få en hel natts sömn...

God natt kära vänner!

Titta vad jag kan!

Till alla er som jag har lovar en helskön film på Märta.... Ledsen, men vi har tyvärr inte lyckats lägga upp den. Det är något som inte fungerar.... om det finns någon som har en tanke på vad det kan bero på, eller har nån annan tanke på vad vi kan göra så är ni välkomna att dela med er. Jag har inte gett upp hoppet än...

Annars så har vi haft en skön vecka här hemma i Oskarshamn. Måste bara säga att vi älskar vår lägenhet. Som Simon sa härom dagen "Om vi kunde flytta vår lägenhet skulle jag kunna bo vart som helst i hela Sverige" sen skrattade vi åt hans kommentar. För isf kan vi ju bo kvar här i Ohamn (men det vill vi ju inte).

Nej vi har nu bestämt oss, Västerbotten here we come (när ska vi dock ha osagt).

Vår kära lilla Märta-Kristin har blommat ut de senaste två veckorna. Säg vad hon inte kan... ja ja jag överdrev, men sen hon blev frisk så har hon lärt sig rulla "prata" stå (inga spagetti ben här längre) nästan sitta använda händerna upptäckt sina fötter (jätte roligt när man badar) bubbla mumsa i sig gröt spotta (mindre roligt när hon äter sin gröt) och så skrattar hon nästan hela tiden. Vi tycker helt enkelt att vi har värdens goaste unge!!!

Vi har filmar en del snuttar som vi som sagt försökt lägga upp tidigare men vi hoppas att det funkar bättre en annan gång så kanske vi kan sprida lite glädje till någon mer.

Sist men inte minst så ska vi till sköterskan imorgon och vi väntar med spänning på de nya "siffrorna" hon vägde 4,6 för två veckor sedan. Det både känns och märks på henne att hon vuxit på sig. Träffade vår minsta och nyaste granne idag som är två månader och 6,5 kg.... ibland så glömmer man bort att hon inte är så stor ... men i våra ögon är hon så stor så snart får vi lägga undan storlek 56. Tyvärr så tycker hon själv också att hon är stor för det är bara sitta som gäller. Men som jag sagt tidigare så kan hon bara nästan.

Nu ska vi gå isäng så vi orkar med kommande dagar. Väl mött!!

Hej hopp Hallååååå däääär!!

Länge sedan vi (jag) skrev sist, men det finns en helt naturlig förklaring till detta...... jag har helt enkelt inte startat datorn på några månader och än mindre gått ut på internet :)! Tänkte dock göra ett nytt försök nu med detta blogg skrivande. Lovar inga underverk med mina internetvanor men kanske kan innfinnandet av rutiner, ett friskt barn och lite inspiration leda tilll det bättre.

Läste lite av senaste inlägget och inser att mycket har hänt sedan sist... man ska väl inte "skriva ikapp" på en blogg men jag tror att jag måste skriva ner lite av vad som hänt för att alla ska hänga med i fortsättningen (inte för att jag räknar med att någon kollar vår blogg längre men man vet ju aldrig...) Men det får bli en annan gång när orken infinner sig. ;)

Måste bara lägga ut ett litet kort också så ni får se hur STOR hon har blivit!!!! (ni får ignorera mig!)

4645 gram för två veckor sedan.

kram på er alla

och god natt!

Vardag

Ja, jag tror att vardagen börjar infinna sig nu efter ca två veckor. Föräldrarna har åkt hem, Simon har återgått till arbetet och jag får börja känna på hur det känns att vara mamma på heltid utan någon som kommer till min undsättning om jag måste gå på toa eller äta. Jag måste erkänna att det faktiskt är helt underbart! förstå mig rätt nu, det har varit riktigt härligt att få ha alla runtomkring sig oxå men nu känns det som om jag är mamma på riktigt. Det är ju det här som jag har väntat på halva livet. En liten människa som är helt beroende av min omsorg och som jag får slösa hur mycket kärlek på som helst. Inte blir det sämmre av att denna lilla människa är den sötaste i världen och älskar att krypa ihop som en liten larv mot min bröstkorg. Gissa om jag skämmer bort henne något!!! men enligt sjuksyster kan små bäbisar inte få för mycket av närhet så jag gör mitt bästa :). Som den tävlingsmänniska jag är så blir det ju inte sämra av att vardagens små bestyr och små saker helt plötsligt blir till utmaningar som ska övervinnas. Äta, gå på toa, bädda, diska, städa och tvätta har helt plötsligt inte blivit så självklara saker som det en gång var men med detta leende mot mig mellan varven är det extra roligt!! livet som mor är bra underbart!!
Vardag. Min spontana känsla när jag hör ordet vardag är lite negativ. Ganska grå och dyster, likgiltig, var dag den samma lik. Visst kan det vara så... eller så inte alls :)!!

Underbara föräldrar!

Mycket kan man säga om lilla familjen önnbo, men en sak är då säket. Vi suger när det gäller bloggskrivande. Jag trodde nog att det skulle bli bättre när vi kom hem och hade nära till datorn, men inte då... Jag är lessen men det blir nog inte bättre än så här, så ni får ha tålamod och hålla tillgodo med det lilla ni får.

Kan meddela er att efter tre besök hos BVC kan vi konstatera att viktuppgången fortsätter omän inte riktigt med lika hög hastighetsom på sjukhuset. Senast igår fredag 4 april mätte vågen 2735 gram, så frammåt går det fortfarande.

Härom dagen satt jag och Simon och pratade om sjukhusvistelsen och jag kom fram till att jag tycker att bland det jobbigaste med det hela har varit att jag inte fått dela den största händelsen i vårt liv med dem som betyder allra mäst för mig. Men nu äntligen har jag fått visa vår skatt för mina föräldrar och syster. De kom förra lördagskvällen och under veckan som gått har vi haft förmånen att få rå om dem aldeles själva coh jag har njutigt varje nimut av tiden. Jag har en viss känsla av att de har njutugt en del också... ta en titt på dessa kort :)!

Det har varit så roligt och skönt att har er här och ni har lämnat tre tacksamma familjemedlämmar och en tandkräm efter er :)!! vi älskar er så mycket och länktar redan efter er!

Äntligen Hemma!!!!!!!!!!!!

Hej alla galada vänner,
Nu har vi varit hemma i en vecka känns nästan som om vi aldrig har varit på sjukhus (men bara nästan)
Det känns i alla fall helt underbart att få sova i sin egna säng, laga sin egen mat, sitta i sin egen soffa (vi har världens skönaste soffa:)
Till och med att få äta med våra egna bestick men framför allt att få rå om våran lilla tjej helt själva.
sista tiden på sjukhuset blev en lång tålamods prövande väntan på att lill tjejen skulle växa på sig så pass att hon kunde ätta helt själv.
Så äntligen kom dagen då vi fick skrivas ut, vilken dag. måndag 24 mars.
Exakt 9 veckor efterv ambulans färden och på dagen 2 månader efter tillkomsten av vår underbara lilla dotter.
Idag ska vi till barnmorskan och se hur tjock hon har blivit. (vi hoppas på en rejäl vikt uppgång)
Vi återkommer med mer detalier.

Här är jag på väg hem i mina fina kläder. Overolen från farfars och mormor har stickat min fina mössa!